Farväl till vapnen

A Farewell to Arms
Bok av Ernest Hemingway
Ernest Hemingways roman Farväl till vapnen (A Farewell to Arms) i nyöversättning av Christian Ekvall som också skrivit efterordet. Boken utspelas under första världskriget och blev en av Hemingways stora romansuccéer. Det var under arbetet med detta verk som hans metod att sammanväva egna erfarenheter med fri gestaltning hittade sin perfekta form. Romanen handlar om hur den helt unge amerikanen Frederic Henry - med uppenbara drag av Hemingway själv - tar värvning som frivillig i kriget. Han får rangen löjtnant och placeras som ambulansförare på fronten i norra Italien. Det är där italienarna kämpar för att hålla stången mot de anfallande betydligt bättre rustade österrikarna och tyskarna - och de lyckas inget vidare. Frederic och några andra förare är ute på en runda för att hämta skadade när de drabbas av artillerield. De söker skydd medan granater briserar omkring dem. De är frusna och hungriga. De äter kall pasta ur ett plåtkärl när fienden plötsligt får in en fullträff mot deras skyttegrav. Kamraten intill Frederic dör framför hans ögon, själv såras han i huvudet och i benet av granatsplitter - hela händelsen lär överensstämma mycket väl med vad Hemingway råkade ut för i verkligheten. Frederic hamnar på sjukhus i Milano och vårdas av sjuksköterskan Catherine Barkley (också frivillig, från Skottland - i verkligheten hette hon Agnes von Kurowsky) som han förälskar sig i. När skadan är läkt och han måste återvända till fronten är Catherine redan gravid. Det som sedan följer är så spännande och gripande att det är lätt att förstå att denna bok brukar nämnas som en av de främsta världskrigsromanerna. Här kommer boken i efterlängtad nyöversättning (den tidigare svenska översättningen gjordes för över 80 år sedan!) och med ett initierat efterord av Christian Ekvall.
Den är bra skrivit men var inte min grej. Boken är baserad om Hemingways tid I kriget och är lite tråkigt. Det var svårt för mig att vara intresserad I romansen och blir engagerad av boken. Jag tror att det var poängen lite, att det var svårt att känner någonting under krigs-tiden, men det var inte speciellt "kul" att läsa.