Modersmjölken
Soviet Milk
Bok av Nora Ikstena
»En mästerlig roman.« Kristina Sandberg i Svenska Dagbladet
Jag försvann hemifrån för att slippa amma mitt barn. Min mjölk var bitter, fylld av ovisshet, fylld av förintelse. Jag ville skydda mitt barn från allt det.
En fertilitetsläkare som inte har några moderskänslor för sitt eget barn. En dotter som växer upp hos sina morföräldrar och får kväljningar av den sovjetiska mjölken i skolan. Tillsammans berättar de växelvis fram en av Lettlands mest uppmärksammade romaner på senare år. Modersmjölken spänner över hela Lettlands Sovjettid och är en skildring av hur det auktoritära styret inskränkte enskilda människors liv och möjligheter men också av ett lands uppvaknande och väg mot frihet.
Nora Ikstena föddes 1969 i Riga. Sedan debuten 1998 har hon givit ut över tjugo böcker och är idag en av Lettlands mest lästa och ansedda författare. Modersmjölken blev en kritikerhyllad storsäljare i hemlandet och har också inneburit Ikstenas internationella genombrott.
»Ibland händer det att man ramlar över en bok som är så vacker att man ransonerar med sidorna för att förlänga läsningen. Nora Ikstenas Modersmjölken är verkligen en sådan bok.« World Literature Today
Översättning av Juris Kronbergs.
Vi följer en mor och en dotter i Lettland under Sovjettiden. En mor/dotter-relation ur två synvinklar. Helt klart läsvärd!
I den här boken får vi läsa om ett hjärtskärande mor- och dotterförhållande. Förhållandet speglas genom ett Lettland i Sovjets grepp och mor och dotter drabbas hårt både av Sovjets styre och av tidens normer.
Berättelsen utspelar sig under tiden Lettland styrdes av Sovjet. En mor lämnar sitt barn för att slippa amma, hon vill inte att den mörka ångesten som flyter i henne ska överföras till dottern. Moderns liv präglas av politikens inskränkningar och förbud, dottern växer upp i en mer hoppfull tid då frigörelsen närmar sig. Det här är en bok som skildrar ett mycket speciellt familjeband med förtvivlan och ljusglimtar och den är totalt omöjlig att skuta läsa. Språket är så vackert, rent av briljant, trots den ångestladdade handlingen. En mycket stark läsupplevelse som varmt rekommenderas!
En moder och en dotter. En moder med ångest som ibland blir så kraftig att hon inte längre vill leva, en dotter med stor livsglädje. Dottern har aldrig smakat på modersmjölken, modern ville inte att dottern skulle smittas av hennes ångest genom mjölken. Ångesten hon lider av efter att ha växt upp i ovisshet och utan frihet när Lettland inte fått vara ett eget land, utan en del av Sovjet. Dottern växer upp när landet går åt att bli eget, på väg mot friheten. Hon gör allt för att få sin mamma att se annorlunda på livet, att känna hopp och för att själv vara en egen person i allt det hela.
-
Modersmjölken, men alltså hur bra var den här då? Gillade mega mycket. Uppskattade att få följa både moderns och dotterns tankar genom hela boken, just för att de är så otroligt olika varandra med olika livserfarenheter och inställningar till livet. Det gav berättelsen ett bra driv och bidrog till att deras olika känslor blev mer tydliga och verkliga, som att jag själv kände känslorna, framförallt dotterns som ofta bar på en stark rädsla och separationsångest till sin mamma men också sina morföräldrar, samt frustrationen jag kunde känna ska vi inte tala om. Allt blir så påtagligt när jag läser, så starkt, ångestladdat men samtidigt vackert. Bara beskrivningarna av hur ett glas mjölk kan vara så äckligt gör att jag knappt kan tänka mig något som är mer äckligt än det. Om jag vill läsa mer av Ikstena? – Så mycket! Om du inte har läst denna, gör det bara!
-
Modersmjölken, men alltså hur bra var den här då? Gillade mega mycket. Uppskattade att få följa både moderns och dotterns tankar genom hela boken, just för att de är så otroligt olika varandra med olika livserfarenheter och inställningar till livet. Det gav berättelsen ett bra driv och bidrog till att deras olika känslor blev mer tydliga och verkliga, som att jag själv kände känslorna, framförallt dotterns som ofta bar på en stark rädsla och separationsångest till sin mamma men också sina morföräldrar, samt frustrationen jag kunde känna ska vi inte tala om. Allt blir så påtagligt när jag läser, så starkt, ångestladdat men samtidigt vackert. Bara beskrivningarna av hur ett glas mjölk kan vara så äckligt gör att jag knappt kan tänka mig något som är mer äckligt än det. Om jag vill läsa mer av Ikstena? – Så mycket! Om du inte har läst denna, gör det bara!