Liknande böcker
Utan nåd
Bok av Fredrik Virtanen
I oktober 2017 blev journalisten Fredrik Virtanen namngiven och uthängd av en instagramkändis som våldtäktsman. Kort tid efteråt publicerades historien i flera traditionella medier. Under några korta veckor vänds hans liv upp och ner.
Boken är i tre delar, och börjar med en tillbakablick på några sommarmånader 2006, som kommer att hemsöka honom drygt tio år senare. Den ödesdigra hösten 2017 exploderar det. Fredrik Virtanen förlorar allt han har, inte bara sitt jobb, utan också det liv han känner.
I ett försök att förstå vad som hände, men också för att överleva, sätter han sig ner och skriver. Han rannsakar händelserna, sitt eget liv och inte minst det som hände i medierna under månaderna som följde. Författaren ger ingen nåd, inte heller till sig själv. Men boken handlar också om hur seriösa medier kastade alla principer om källkritik över bord - med hashtaggen metoo som ursäkt.
Fredrik Virtanen är en av Sveriges mest profilerade journalister, i första hand som skribent i Aftonbladet och som programledare i radio och tv. Han har tidigare gett ut Olyckligt kär i ingen speciell (2006) och Kraschad (2008).
Oktober är en jävla skitmånad. Framför allt den 13 oktober är en riktig skitdag. Då gick min mamma bort 2016 och jag tror det var just den dagen – eller nån dag strax intill – året därpå som journalisten Fredrik Virtanen blev uthängd och namngiven i sociala medier som våldtäktsman. I boken Utan nåd – en rannsakning beskriver han dessa dagar, men också några månader sommaren 2006, samt tiden efter uthängningen. Jag hade tänkt köpa boken länge. I augusti hittade jag den på Erikshjälpen och betalade 20 kronor för den.
Sommaren 2006 lever Fredrik Virtanen singelliv i Stockholm med droger, alkohol, tjejer och kompisar. Han jobbar, visserligen, skriver, använder sociala medier, bloggar, bland annat. Vid ett tillfälle träffar han en person som elva år senare ska hänga ut honom som våldtäktsman i sociala medier. Gammel-media följer sen. Motalafödde Fredrik Virtanen förlorar sitt jobb, men också egentligen hela det liv han hade. Den här boken är, enligt baksidestexten, ett försök att förstå vad som hände. Själva skrivandet av den var också ett sätt för Fredrik Virtanen att överleva.
Ja. Igenkänningsfaktorn är hög hos mig, även om jag inte blev anklagad för att vara våldtäktsman. Det är en flyhänt skribent som har författat den här självbiografiska boken. Jag dras snabbt och lätt in i skeendena. Kanske kan man anklaga författaren för många saker, men jag uppfattar inte alls att det är en gnällbok skrivet av ett offer. Jag tycker att Fredrik Virtanen skriver ganska konstaterande. Givetvis är han partisk och inte oberörd, men jag är förvånad över att det ändå är just så… konstaterande. Lite Marcus Birro från förr, även om Marcus Birro då var väldigt känslosam. (Äh, svårt att förklara och min parallell må vara synlig enbart för mig, kanske.) Boken är indelad i tre delar och i den tredje delen känner jag väl att Fredrik Virtanen går igång och öser ur sig en hel del. Men ändå. Särskilt gnällig är författaren inte.
Det här är en bok som är intressant ur flera synvinklar för mig. Att läsa om sociala mediers makt – på gott och ont! – är lärorikt. Givetvis berörs jag också. Jag är ingen domstol, det är inte Allmänheten heller. Fredrik Virtanen hängs ut och döms i sociala medier, inte i nån domstol. För när det hela hamnar i domstol läggs det ner. Nånting har troligen hänt, men jag är ingen domstol. Jag läser den här boken, berörs och hatar drev i sociala medier ännu mer.
Mitt omdöme blir högt. Det här är mycket intressant läsning.
Sommaren 2006 lever Fredrik Virtanen singelliv i Stockholm med droger, alkohol, tjejer och kompisar. Han jobbar, visserligen, skriver, använder sociala medier, bloggar, bland annat. Vid ett tillfälle träffar han en person som elva år senare ska hänga ut honom som våldtäktsman i sociala medier. Gammel-media följer sen. Motalafödde Fredrik Virtanen förlorar sitt jobb, men också egentligen hela det liv han hade. Den här boken är, enligt baksidestexten, ett försök att förstå vad som hände. Själva skrivandet av den var också ett sätt för Fredrik Virtanen att överleva.
Ja. Igenkänningsfaktorn är hög hos mig, även om jag inte blev anklagad för att vara våldtäktsman. Det är en flyhänt skribent som har författat den här självbiografiska boken. Jag dras snabbt och lätt in i skeendena. Kanske kan man anklaga författaren för många saker, men jag uppfattar inte alls att det är en gnällbok skrivet av ett offer. Jag tycker att Fredrik Virtanen skriver ganska konstaterande. Givetvis är han partisk och inte oberörd, men jag är förvånad över att det ändå är just så… konstaterande. Lite Marcus Birro från förr, även om Marcus Birro då var väldigt känslosam. (Äh, svårt att förklara och min parallell må vara synlig enbart för mig, kanske.) Boken är indelad i tre delar och i den tredje delen känner jag väl att Fredrik Virtanen går igång och öser ur sig en hel del. Men ändå. Särskilt gnällig är författaren inte.
Det här är en bok som är intressant ur flera synvinklar för mig. Att läsa om sociala mediers makt – på gott och ont! – är lärorikt. Givetvis berörs jag också. Jag är ingen domstol, det är inte Allmänheten heller. Fredrik Virtanen hängs ut och döms i sociala medier, inte i nån domstol. För när det hela hamnar i domstol läggs det ner. Nånting har troligen hänt, men jag är ingen domstol. Jag läser den här boken, berörs och hatar drev i sociala medier ännu mer.
Mitt omdöme blir högt. Det här är mycket intressant läsning.