Efterlämnat

Bok av Lars Norén
Är det här en del av mina minnen Har jag redan börjat skriva på dem Eller förbereder jag mig bara står så att säga i startgroparna Hur långt har jag kommit Jag skämtar inte Jag har inte bett om frihet Jag vill bara att de skall lämna mig ifred Jag har inga egna saker att ta med mig De ville att jag skulle ta emot en plastpåse där de hade lagt de kläder som jag bar när jag kom dit fjorton år gammal Det måste ha varit sommar då Jag försöker glömma vad jag har sett Jag letar efter mitt hem och minne Jag går genom den till synes omfattande staden omgiven av mycket gamla förvirrade människor både män och kvinnor som har varit både män och kvinnor som också letar efter sina hem och minnen Det är egendomligt Ingen känner sig hemma Ingen vet hur hemmet såg ut Ingen vet om det ligger bakom en Inga dörrar Man har glömt vad man letade efter Alla befinner sig i sin egen bön Det har jag lärt mig Var och en har vid något bestämt tillfälle börjat på sin egen bön Osäkert trevande ofta klädd i tystnad Stammande Framstammad Några enstaka ord Ett ord i taget Och längre kommer man kanske inte Alla ligger där Bland stenarna Mot stenarna Och skrattar Men det är för sent nu för retroaktiv gråt Att välja det enda rätta som ett barn med förbundna ögon Vad tjänar det till Det är natt Men himlen är ljus