Till Mervas

To Mervas
Bok av Elisabeth Rynell
Elisabeth Rynells förra roman, Hohaj, blev hennes stora publikgenombrott: en gripande kärleksroman och en ömsint och poetisk skildring av människor och landskap. Det finns beröringar mellan den och Till Mervas; en är det gåtfulla och märkliga ortsnamnet i titeln. Också Mervas visar sig vara en plats långt uppe i norr, men berättelsen börjar någon helt annanstans. Den börjar med att det kommer ett brev från detta Mervas, ett ställe som mottagaren aldrig hört talas om. Den som får brevet är den medelålders Marta, en kvinna som länge levt ensam och isolerad. De korta raderna är skrivna av Kostis, hennes ungdoms älskade, som hon inte haft kontakt med på tjugo år. Meddelandet blir för Marta som ett rop tvärs genom åren, en stark vind som skakar om henne och väcker en outhärdlig sorg över allt som gått förlorat, allt som gått fel i hennes liv. Marta har gömt sig för allt detta, men brevet från Kosti får henne att ge sig in i livet igen, att möta skammen och smärtan i det som varit. I minnesåterblickar berättas om hennes uppväxt i en familj som terroriseras av en våldsam far, om hennes kärleksförhållande med Kostis som bryts plötsligt och drastiskt och om de obeskrivligt svåra år hon går till mötes då hon blivit ensamstående mor till ett skadat barn. Det är en på många sätt mörk berättelse - Marta ser sitt förfluta som en stad försänkt i mörker och tystnad, och i det mörkret finns vidunder, våld, raseri. Men när hon fått Kostis brev slås hon av tanken att ljus kanske kan blåsa in i staden, "en vind av ljus". Och trots allt det svåra är det en ljus ton som bär romanen, en ton av förtröstan och vilja till liv. Marta ger sig så småningom av till Mervas, och på vägen dit möter hon ett par människor som blir som sagans hjälpare för henne. Och hon möter ett landskap. Inte minst skildringen av hennes upplevelser där har ett skimmer och en närvaro som drabbar läsaren med samma styrka som Hohaj gjorde.
Marta får ett brev och förflyttas tillbaka i tiden. Hon har länge levt helt isolerad och har haft fullt upp med att försöka härda ut och överleva efter det skamfulla och fruktansvärda som hänt. Allt i hennes liv har gått fel och brevet blir en påminnelse om allt som gått förlorat, allt hon missat, allt som skulle kunna ha varit. Brevet kommer från Mervas, en plats hon aldrig hört talas om, där Kostis, hennes ungdomskärlek, nu tydligen vistas och han vill att hon ska komma. Ska hon våga? Ska hon äntligen slippa gömma sig för sig själv och sitt förlorade liv?

Jag fick Elisabeth Rynells ”Hohaj” i julklapp av en kollega 1997 och tyckte väldigt mycket om den. Hohaj, precis som Mervas, är öde platser långt upp i norr och båda böckerna handlar om människor, relationer och är fulla med vackra beskrivningar av miljöer. Språket fascinerar ofta. Den här boken är minst lika bra,

”Aldrig hade hon varit så förfärande, försvinnande liten som det hon nu var. Hon kände, att här kunde hon utplånas, landskapet kunde i sin väldighet bara i en vindpust lösa ut henne, hon skulle få tigga de små, dovgröna tallarna om nåd. Samtidigt kände hon hur hon växte ut i väldigheten, hur hon sträcktes och tänjdes och fylldes av den, som kunde hon rymma den, som kunde hon rymma allt detta.”

Litet drygt 250 sidor kunde gärna fått vara minst det dubbla. Utläst på mindre än 3 timmar.