Tio över ett

Bok av Ann-Helén Laestadius
Kiruna ska flyttas och Maja vill verkligen inte flytta. Men hon och hennes familj har inget val, de måste flytta. Samtidigt flyttar Majas bästa vän till en annan stad och Maja saknar sin bästis mycket. Hon försöker även parera sin panikångest. Varje natt vaknar hon, rädd att staden ska fallera och att hon och familjen ska dö.
Maja bor i Kiruna, Kiruna som håller på att flyttas. Eller rivas. Eller kanske kollapsa när LKAB spränger en gång för mycket, en gång för nära staden. Hon ställer klockan varje natt, tio över ett, för att vara vaken utifall att. Utifall att katastrofen kommer och hon måste rädda sin familj när deras hus faller ner i avgrunden.

Som om inte Maja hade tillräckligt med problem med sina panikattacker så ska kanske hennes bästa kompis flytta till Luleå. LULEÅ. Och situationen blir inte heller enklare när hon faller för snygga hockey-Albin. Snygga hockey-Albin som dessutom börjar i hennes bokklubb på biblioteket. Åh herregud vad ska hon göra?!

Jag skulle tro att Tio över ett är en framtida ungdomsklassiker. Den fångar ett historiskt ögonblick i svensk historia, flytten av Kiruna. Och hur det påverkar barn, unga, vuxna som bor och arbetar i staden. Laestadius berättar ur ett perspektiv som vi sällan ser i litteraturen, en ung tjej i Kiruna som är politiskt intresserad och rädd för sin samtid och framtid. Man anar också att en del av hennes familj pratar meänkieli. Även om den aspekten befinner sig i bakgrunden så anar man hur förtrycket av meänkieli i historien har skapat en skam för det egna språket. Enormt viktigt synliggörande som Laestadius gör. Sen nämns också hur LKABs verksamhet har påverkat de samer som bott i närheten av gruvan. Även detta sker i bakgrunden/i förbifarten men fortfarande oerhört talande.

När det kommer till nöjesdelen av boken så tyckte jag den var sådär. Lite segt och långsamt ibland men absolut inte dålig. En okej läsupplevelse.
Kiruna ska flyttas. Maja vill verkligen inte flytta, hon vill bo kvar där hon bor nu och att allting ska vara som vanligt. Men det är flera saker som förändras i Majas liv. Hennes bästa vän Julia flyttar till en annan stad. Varje natt klockan tio över ett vaknar Maja, rädd för att staden ska rasa ihop och ta död på henne och hennes familj. All denna stress och oro leder till att Maja drabbas av panikångest.

Tio över ett är en träffsäker berättelse om panikångest, rädsla, vänskap och kärlek. Språket i boken flyter på bra och det är helt klart en läsvärd bok som jag starkt rekommenderar.
Jag tycker om boken väldigt mycket! Den är fin och handlar mycket om ångest, vilket jag gillar och det är ett viktigt ämne. Jag gillar att det är en "vanlig" tjej som har ångest, eftersom alla kan få ångest är det viktigt att visa att vem som helst kan få det. Och att det är okej att be om hjälp. Jag tycker om språket och tempot är perfekt. Jag gillar att det handlar om Kiruna, även om jag inte bor i närheten så är det ett väldigt viktigt ämne. Hade jag flyttat hade jag velat läsa denna bok. Eftersom det handlar om att lämna sin bästa kompis, huset och att det inte är som vanligt.
Boken handlar även om vanliga känslor som unga kan ha. Kärleksproblem och ångest. En riktigt bra kombo!
En superbra bok som alla unga borde läsa!
Hösten är en tid då många litterära priser delas ut. Augustpriset är ett av dem. Ann-Helén Laestadius bok Tio över ett vann Augustpriset 2016 och den har sedan dess varit en av mina absoluta favoritböcker.

Boken handlar om Maja som bor i Kiruna, staden som måste flyttas, eller snarare till viss del rivas, på grund av gruvan som finns under jord. Varje natt vaknar hon klockan tio över ett för att kunna rädda sin familj om huset rasar ner i gruvan när de spränger. Under sängen finns en väska packad om det värsta skulle hända, men ingen verkar förstå hennes rädsla. Mycket snurrar runt i Majas huvud, den snygga hockeykillen Albin i parallellklassen, att bästa kompisen Julia ska flytta till Luleå och att det kanske händer hennes pappa något när han jobbar i gruvan. Familjen har fått en ny fin ny lägenhet, men Maja vill att allt ska vara som vanligt. Att de ska bo kvar i sitt hus nära Julia.

Tio över ett är en bok både om ett samhälle i förändring och en människa i förändring. Den är välskriven och när jag började läsa boken kunde jag inte sluta. En av anledningarna till att jag gillade boken så mycket var att jag kunde känna igen mig mycket i den. Maja är lik mig på många sätt och vi har ett liknande sätt att tänka på. Dessutom gillar hon att läsa precis som jag och är med i en bokklubb. Jag vill kunna relatera till min egen vardag när jag läser och det kunde jag verkligen göra i den här boken.

En viktigt beröringspunkt i boken är Majas oro kring det som håller på att hända i Kiruna. Jag tycker att Ann-Helén Laestadius skildrar oron på ett bra sätt som gör att man förstår Majas känslor. Genom boken kan man som läsare sätta sig in i hur det skulle vara om ens egen stad skulle förändras på samma sätt som Kiruna. Boken om Maja är en fiktiv berättelse men har samtidigt verklighetsförankring eftersom att det här faktiskt sker i Kiruna.

Jag tycker verkligen att Tio över ett förmedlar en trovärdig bild av hur det kan kännas att vara tonåring. Ann-Helén Laestadius beskriver verkligen det stora i det lilla och har prickat rätt på många känslor och händelser jag som tonåring kan känna igen sig i. Beskrivningar och händelser i boken skulle kunna vara direkt tagna ur en skolkorridor vilket jag tror är väldigt viktigt för att ungdomar ska tycka om boken.

Det är hur vardagen, känslorna och relationerna beskrivs som är storheten Tio över ett. Vill du läsa något spännande och actionfyllt är det här inte boken du ska välja men vill du läsa en bok om oro inför förändringar och starka tonårskänslor är Tio över ett den perfekta boken. Det har varit en av mina favoritböcker sedan jag läste den när den var nominerad till Augustpriset 2016 och jag har tyckt lika mycket om den när jag läst om den. Eftersom det är en av mina favoritböcker är det en bok jag gärna tipsar om och jag tror att både ungdomar och vuxna kan ha behållning av den. Gillar man Tio över ett finns det dessutom en lika bra uppföljare som heter Inte längre min. Även där beskriver Ann-Helén Laestadius Majas känslor på ett magnifikt sätt!