Vi skulle segla runt jorden

Bok av Anna Sundström Lindmark
Det här är så vackert gjort. Så OTROLIGT vackra bilder. Lundströms bokradio Passar läsaren som inte räds det svåra, och som tilltalas av det bildbetonade berättandet. DN Ungefär 1500 personer per år tar sitt eget liv i Sverige. Det är den främsta dödsorsaken bland män 20-49 år. Några av dem har barn som lämnas kvar, med sorgen och frågorna. Anna Sundström-Lindmark förlorade sin pappa när hon var 19 år och här använder hon sina erfarenheter för att berätta om Agnes vars pappa också tar sitt liv. Rakt och osentimentalt gestaltas i ord och bild den nära relation som Agnes har med sin pappa. Det är dagar fyllda av möjligheter och överraskningar, men också dagar när allt är problem och han bara är trött. Och sen, tomrummet han lämnar efter sig och omgivningens reaktioner. Tiden läker inte alla sår, men man lär sig att leva med dem och med tiden blir de ljusa dagarna allt fler. En grafisk roman från ungefär 12 år och uppåt, och för den som gått igenom samma sak eller känner någon som har gjort det. Anna Sundström-Lindmark bor i Umeå och är journalist, muntlig berättare och medgrundare av den globala skrivrörelsen Write Your Self. Hon debuterade 2016 med den autofiktiva romanen I skuggan av ett geni (North Chapter). Elisabeth Widmark bor i Umeå och är illustratör och bildkonstnär. 2014 tilldelades hon Umeås skaparpris i kategorin Årets bild. Det är en vacker bok om förtvivlan, skuld, förändring och hopp Umeå tidning Vi skulle segla runt jorden är en både viktig och vacker bok, djärv till ämne och utformning, och nödvändig Göteborgsposten Jag tänker att Elisabeth Widmark och Anna Sundström Lindmarks serieroman inte alls berättas ur den tolvåriga Agnes perspektiv, utan ur blyertsfåglarnas. Blyertsfåglarna som tycker att vi är så dåliga på att uppskatta det vi har, på att titta tillräckligt länge, på att leva. Linda Skugge, Expressen
WOW! Vilken bok! Jag ÄLSKAR boken, även om handlingen är jättetung att läsa. Boken handlar ju om självmord och tankar som huvudpersonen känner inför pappans mående. Det gör boken väldigt tung att läsa, men det blir inte jättejobbigt eftersom författaren är väldigt duktig på att förklara och får mig att förstå hur det kan bli sådär jobbigt att man inte vill leva. Det är väldigt skickligt skrivet.
Jag gillar verkligen de enkla illustrationerna som beskriver, men blir inte för mycket. Det är enkla blyertsteckningar som inte tar över, utan text och bild kompletterar varandra väldigt bra.
Jag gillar att det är en pappa som mår dåligt, det känns som det är ganska sällan pappor får må dåligt. Både i verkligheten och i böcker. Pappor mår ju också dåligt ibland, det är verkligen inget som ska tabubeläggas.
Boken är jobbig att läsa, men den är värd alla jobbiga känslor jag som läsare får. Boken är livsviktig!