Mot öster soldat

Bok av Jan Fridegård
Jan Fridegård, en av våra mest lästa och folkkära författare, föddes den 14 juni 1897 på Hjulsta gård i sydvästra Uppland. Han var son till statdrängen Johan Alfred Johansson och dennes hustru Lovisa. Familjen bodde en i tid i Boglösa socken och flyttade 1903 till Övergrans socken och Katrinelunds herrgård, där: fadern blev ladugårdsförman. Det är från den trakten som Fridegård hämtat de flesta motiven för sina skildringar. Jan Fridegård debuterade 1933 med En natt i juni. Kort därefter gav han ut den starkt självbiografiska romantrilogin om Lars Hård (1940-49). Med den s k Trälserien - om smeden Holme och vikingatiden - lämnade han sin egen erfarenhetssfär. Han söker sig också till gången tid i Soldatsviten, som består av romanerna Svensk soldat, 1959, Soldathustrun, 1960, Mot öster - soldat!, 1961, Soldatens kärlek, 1962, och Hemkomsten, 1963. Sviten berättar om en indelt soldat - Fridegårds farfarsfar - och hans familj, liv och villkor under åren kring 1800.
3 utgåvor
Välj utgåva
Mot öster soldatSvenska - Pocket
ISBN: 9789197678735
Mot öster - soldat!Svenska - E-bok
ISBN: 9789146224471
Mot öster - soldat!Svenska - Inbunden
ISBN: 9789146117636
Ett gäng böcker jag minns från mitt föräldrahem var Jan Fridegårds böcker. Efter mammas bortgång fick de flytta hem till mig. Jag fann att de ingår i lite olika serier. Mot öster soldat ingår i Soldat-sviten. Där är boken den tredje delen av fem. Boken kom ut 1961.

Den här boken börjar på Polacksbacken i Uppsala. Den unge Johan Malm har tagit värvning som lantvärnsman, indelt soldat, i kriget mot Ryssland. Soldatsviten handlar om författarens farfarsfar – och den här boken även lite om hans familj, liv och villkor under åren kring 1800. Det som börjar i oro inför att inte ha uniform och plågan av skoskav byts mot de fasor som krig och dödande innebär. Johan Malm är kanske oerfaren som krigare, men han har nånting som gör att han blir omtyckt av såväl befäl som kamrater – och han klarar sig ganska bra i den här delen.

Bitvis är boken skriven på dialekt. Det tar en stund att få upp lässnabbheten i dialogerna även om det inte är nån knepig dialekt. I övrigt är språket ganska kortfattat och meningarna inte särskilt långa. Det som hade kunnat skrivas vitt och brett om skildras mer konstaterande. Jag gillar det här. Jag gillar författarens sätt att beskriva på ett klart och enkelt sätt utan en massa tillgjordheter. Sen var det förstås en miss av mig att inte ha läst de två inledande böckerna i sviten.

Mitt omdöme blir högt.