Dödligt hot
Homan 47
Bok av Jan Mårtenson
Ett taktiskt kärnvapen ligger dolt i Stockholm. Två nyckelpersoner i en terrororganisation sitter häktade. Ett anonymt brev anländer till regeringskansliet. Släpps inte terroristerna kommer halva Sveriges huvudstad att utplånas. Bokstavligen. Är hotet äkta eller ett grotesk skämt?
Antikhandlare Johan Kristian Homan dras in i ett mardrömslikt scenario med kidnappning och ond bråd död.
Som motvikt bjuds kultur, samtidshistoria, konst och antikviteter i behagliga doser, liksom goda viner och recept. Francine Silfverstierna på Säpo och Cléo de Merode, Johan Kristians siamesiska väninna, får avgörande betydelse för dramats utgång.
"Dödligt hot" är en Homanroman av verkligt fin årgång.
Jag älskar Jan Mårtensons sätt att skriva, konsten att få till en trevlig deckare.
En riktigt feelgood deckare, de grundar sig nog i att man inte följer en polis utan Johan Kristian Homan (Antikhandlare).
Han har målande personporträtt och man vill ju bara bli kompis med Johan Homan och katten Cléo.
Kriminalgåtan i sig är inget utöver det vanliga, den är inte förutsägbar och tråkig, men det är inte det som får mig att läsa sida efter sida. Den ger mig inte kallar kårar längs ryggraden.
Boken hänger på i ett snabbt tempo och den blir aldrig tråkig.
Korta kapitel, vilket jag älskar.
Jag gillar Mårtensons språk då det känns väldigt nutida, vilket gör konversationerna trovärdiga.
En riktigt feelgood deckare, de grundar sig nog i att man inte följer en polis utan Johan Kristian Homan (Antikhandlare).
Han har målande personporträtt och man vill ju bara bli kompis med Johan Homan och katten Cléo.
Kriminalgåtan i sig är inget utöver det vanliga, den är inte förutsägbar och tråkig, men det är inte det som får mig att läsa sida efter sida. Den ger mig inte kallar kårar längs ryggraden.
Boken hänger på i ett snabbt tempo och den blir aldrig tråkig.
Korta kapitel, vilket jag älskar.
Jag gillar Mårtensons språk då det känns väldigt nutida, vilket gör konversationerna trovärdiga.