Kunzelmann och Kunzelmann

Kunzelmann & Kunzelmann
Bok av Carl-Johan Vallgren
Den som har läst Carl-Johan Vallgrens För herr Bachmanns broschyr, från 1998, kommer att känna igen det dräpande och gycklande draget i den fräcka samhällskritiken när Vallgren nu beskriver Sverige på det begynnande tvåtusentalet. De läsare (och de är många) som dessutom fascinerats av hans berättarglädje i Augustprisvinnaren Den vidunderliga kärlekens historia (2002) kommer också att få sitt; här finns en liknande kombination av dramatiskt fabulerande och gripande oförutsägbara öden, mot en fond av stämningar och händelser som skildras med historisk exakthet. Vallgren gör comeback med en djupt underhållande och sylvass skälmroman om brott och bedrägeri, om falskhet och äkthet. När Viktor Kunzelmann dör framför sitt staffli, 83 år gammal, rullar en osannolik historia upp sig för hans son Joakim. Den har sina rötter i mellankrigstidens Tyskland, utspelar sig under andra världskriget och löper vidare in i 40- och 50-talets Sverige. Den framgångsrike och berömde tavelkonservatorn, änkling och tvåbarnsfar, visar sig också ha hetat något helt annat, och varit någon helt annan? Joakim och hans syster Jeanette tvingas nu pussla samman en ny bild av Viktor, där småstaden Falkenberg och karriärårens Stockholm får sällskap av helt andra miljöer och erfarenheter, som förfalskarverkstäder, fångläger och berlinska bögklubbar. Joakim Kunzelmann i sin tur lever i början av det nya seklet ett annat slags dubbelliv, i en hektisk virvel av pengar och sex där lögner och självförakt är på väg att knäcka honom. Han har misslyckats som skribent och med sitt äktenskap, och hans förnedringsresa, full av prövningar, för honom från lyxkrogar och dokusåparedaktioner till porrfilmsträsket och svarta affärer av olika slag. Allt medan han försöker förstå vem hans far egentligen var.
Nya författarbekanskaper gillar jag att göra. Står de hemma i bokhyllorna desto bättre. En av dessa var Carl-Johan Vallgrens bok Kunzelmann & Kunzelmann, en märklig tegelsten som jag inte riktigt vet i vilken genre jag ska placera.

Joakim Kunzelman är en underlig ung man som lever betydligt över sina tillgångar. Så nås han av beskedet att hans far Viktor är död. Viktor har blivit förgiftad. Låter som en spänningsroman, eller hur? Vidare: Viktor visar sig ha levt lite av ett dubbelliv. Utåt sett är han en duktig tavelkonservator, han är änkling och har förutom sonen Joakim även dottern Jeanette. I verkligheten är han en bedragare.

Enligt baksidestexten är boken en skälmroman och jag är delvis benägen att hålla med. Boken utspelar sig både i nutid i Sverige och i Tyskland mellan och under krigen, vilket ju inte är nåt direkt skälmskt med, men… Beskrivningen av det riktigt låga och vidriga hos människor, som snorkråketuggande och mumsande på sårskorpor ger en lustig touch åt romanen. Äckelförtjust läste jag just om snorkråkor och sårskorpor vid en frukost. Förutom äckliga ting finns ett antal HBTQ-teman i boken.

Detta är inte alls författarens debutroman. Den här boken kom ut 2009, men Carl-Johan Vallgren debuterade som författare redan 1987. Och förutom författare är han även artist och låtskrivare. Han är född i Linköping, uppväxt i Falkenberg, har bott i Berlin och bor nu i Stockholm.

Jag tycker ändå att detta känns lite som en debutroman. Det är lite för många teman och trådar för att passa mig och hoppen i tiden gör det också svårt för mig att hänga med i svängarna. Trots det tänker jag inte ge upp om författaren utan plockar ner en ny bok av honom ur våra hyllor efter att jag läst lånade böcker av andra först.

Mitt omdöme blir medel.