Den vita rosen

Den hvide rose
Bok av Olga Ravn
Ett modernt danskt mästerverk 2017 års stora skandinaviska dikt Nominerad till Læsernes Bogpris 2017 Nominerad till Politikens Litteraturpris 2017 »Förförande bra.« Göran Sommardal, Aftonbladet Kultur»Det är på ytan enkelt, men det blir gripande och vackert. Olga Ravn är sitt eget poesiunder.« Lina Kalmteg, SvD En av årets böcker enligt Andrés Stoopendaal, Borås Tidning: »Bland den yngre generationens danska poeter framstår Olga Ravn som den mest klart lysande stjärnan.« »Så här starkt och trollbindande blir det bara när stor teknisk kompetens blandas med existentiellt angelägen tematik. Med andra ord: applåder för Ravn.« Victor Malm, Expressen Danska Olga Ravns mästerverk Den vita rosen består av 160 strofer, på 5 rader vardera, med blanksidor emellan - som stod dikterna i varsin bädd, blommande i monumental isolation. Fram tonar en berättelse om ett kärleksförhållande med en dödssjuk eller kanske till och med död. Den vita rosen [Den hvide rose] har kallats den både mest rörande och mest intelligenta systemdikten som skrivits i Norden på åratal. Här i svensk översättning av författaren Johanne Lykke Holm. OLGA RAVN [f. 1986] är en dansk poet, romanförfattare, kritiker och översättare. Hon debuterade 2012 med diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne [Jeg æder mig selv som lyng. Pigesind], 2015 utkom romanen Celestine. Den vita rosen[Den hvide rose] har nominerats både till Politikens Litteraturpris och till det danska litteraturpriset Läsarnas bokpris. Olga Ravn undervisar också på Hekseskolen [Häxskolan], som hon startade 2015 tillsammans med Johanne Lykke Holm, i samarbete med Litterär Gestaltning på Akademin Valand i Göteborg. »Systemdikten Den vita rosen är rentav så smart att jag är rädd att framstå som dum när jag uttalar mig om den.« Andrés Stoopendaal, Smålandsposten »Ett tungt verk som genljuder av litteraturens storheter, diamanter faller i gräset nästan som hos Edith Södergran.« Elin Kvicklund, UNT »Frågorna ges inga svar, och det behövs inte heller när poesin är så st