I oxögat

Bok av Ida Andersen
Kärlek, kamp och förändring i glasbrukens gryningstid Året är 1741 och förändringens vindar blåser över Dåvedshult i Ekeberga socken i och med beslutet att uppföra ett glasbruk, som ska komma att bära namnet Kosta. I den småländska bygden lever drängen Eskil, med särskilt handlag för timrande, och pigan Sissel, som drömmer om en annan tillvaro. Deras vägar korsas en midsommarnatt och livet ställs på ända, men kanske kan glasbruket innebära början på något nytt, något bättre? I oxögat är en berättelse om att vara född fattig, om att sträva efter ett självständigt och bättre liv, om en dramatisk förlossning, om konflikten mellan kyrka och folktro, mellan manligt och kvinnligt, mellan bondebefolkning och obesuttna och om hur en glasmanufaktur bryter upp gamla strukturer. Det är framförallt en historia om två individer, om deras kärlek och bekymmer, hopp och förtvivlan, och kamp för att få behålla sitt hem. Ida Andersen är författare, översättare från italienska samt kulturskribent. Hon har tidigare givit ut flera diktsamlingar. Fackverket Stenminnen. De småländska stenmurarna ett kulturarv fick Smålands akademis Linnépris 2009 och 2016 kom romanen Här slutar allmän väg som skildrar en ung flickas liv i hippiemiljö på småländska landsbygden. Ida Andersen är bosatt i Malmö.
4 utgåvor
Välj utgåva
I oxögatSvenska - Inbunden
ISBN: 9789177951520
I oxögatSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789177951711
I oxögatSvenska - Pocket
ISBN: 9789177952954
I oxögatSvenska - E-bok
ISBN: 9789177951537
I Oxögat av Ida Andersen tar sin början år 1741. Boken handlar om drängen Eskil och pigan Sissel, liksom grundandet av Kosta glasbruk. Början på deras nya liv tillsammans sammanfaller nämligen med brukets uppbyggnad. Denna byggarbetsplats är belägen i närheten av deras hem, och en stor sak för hela bygden. Genom sin hantverksskicklighet blir Eskil upptäckt och utvald att arbeta på bygget. Samtidigt har han dagsverken att utföra, och eftersom dessa båda arbeten inte går att kombinera uppstår snart problem. Industri och produktion är nya företeelser som inte passar ihop med gamla tiders regler och överenskommelser, och här hamnar Eskil i kläm. Boken skildrar också vardagslivet hemma på torpet och de vedermödor som livet för med sig på den här tiden.
I Oxögat är välskriven på ett lite ålderdomligt sätt med en del gamla ord och uttryck, men är ändå inte svårläst. Det är en historisk roman, och det jag verkligen tycker om är hur man får följa glasbrukets framväxt genom enskilda människor och samtidigt lära känna dessa och få en inblick i deras liv. Boken både engagerar och berör, samtidigt som jag får lära mig nya saker.
Den inbundna boken är fantastiskt vacker och skön att hålla i. Gillar att varje kapitel har ett eget namn och en beskrivande undertext. Tycker om när man som läsare får det där lilla extra.
Har du ännu inte läst, är det här en bok jag verkligen kan rekommendera!
Lite oväntat kanske, men jag gillade denna!! Vet inte om det är smålänningen inom mig som talar, men jag uppskattade denna.
För ett tag sen blev jag nyfiken på en nyutkommen bok som jag såg att nån av mina tre (3) friends (vänner) på Goodreads var intresserad av. Så jag kontaktade Bokförlaget Polaris och bad att få Ida Andersens roman I oxögat för recension.

Detta är en historisk roman som utspelar sig i Småland runt mitten av 1700-talet. I händelsernas centrum står den gudfruktige och hårt arbetande drängen Eskil och hans Sissel. Under midsommar blir Sissel med Eskils barn, nåt de straffas för båda två eftersom de inte är lagligen vigda. Men Eskil vill göra rätt och Sissel är mycket förtjust i honom, så de blir ett par, gifter sig och flyttar in i stugan Eskil har byggt. När det strax därpå ska byggas ett glasbruk i trakten öppnar det nya möjligheter för den som är fattig.

Tänk att den här boken kommer jag in i bums, trots att tiden är en annan än min – och även språket. Boken är nämligen skriven på dialekt i dialogerna. Som barn bodde jag i Småland, så på sätt och vis väcks min slumrande småländska en aning. (Det går faktiskt så långt att jag kallar katten Citrus för däka…) Jag blir mycket förtjust i både Eskil och Sissel, som jag uppfattar som rättskaffens och hårt arbetande. Eskil präglas av den nya tidens religiositet, medan Sissel hänger kvar lite i gamla tiders folktro. Kvinno- och mansrollerna är präglade av mansdominansen, men för den skull skildras inte Sissel som nån svag person – tvärt om.

Jag blir snabbt fascinerad av hur väl Eskil bygger – och hur väl författaren bygger upp sin historiska roman genom paret. Jag får aningen Fogelström-vibbar, även Fridegårds-dito, men tycker ändå att Ida Andersen är sin egen. Miljöskildringarna är lika levande som personskildringarna. En dos glasbrukshistoria blandas med fiktion, vilket bara förhöjer läsupplevelsen.

Det här är inget debutverk. Ida Andersen har tidigare gett ut såväl lyrik som en roman. Och i vår ungdom var vi studiekamrater på Nordens folkhögskola, Biskops-Arnö. Jag har inte träffat Ida sen vi var 21 respektive 23 och nån kontakt har vi inte haft genom åren. Vi touchade varandra en period när vi båda jobbade med lättläst. Men nej nej. Jag är inte påverkad av detta i mitt omdöme av boken, men det hade nog inte känts så bra (litotes) om jag hade behövt dissa boken. Nu är jag så… stolt att ha två klasskompisar som kan titulera sig inte bara författare utan god författare.

Det är ingen tvekan om att mitt omdöme blir det högsta. Jag vill läsa fler romaner av Ida Andersen.
Den här tog tid för mig att ta mig igenom. Inte för att den är dålig, absolut inte, men den är inte min typiska bok. Den vann dock mitt gillande mer och mer under läsningens gång. Dessutom är den skriven på dialekt- helt underbart! Nu när jag läst klart är jag mycket imponerad.

Boken tar oss till 1700-talet och byggandet av Kosta glasbruk i Småland. Vi lär känna pigan Sissel och drängen Eskil som tillbringar en natt tillsammans. Sissel blir med barn och de kallas till sockenförhör för sin synd. Där efter tar deras gemensamma liv fart. Det är en bok om deras relation och om deras barn, syskon och föräldrar. Och oj vilka prövningar de tvingas genomgå.

Det är en hemsk tid som beskrivs med fattigdom, elände och där kristendom och folktro kolliderar. Tänk att vara så utlämnad en var som fattig på den tiden. Och kanske än idag?

Är imponerad över att man kan skriva såhär. Det känns otroligt välskrivet, välforskat och genomarbetat.
En gripande och spännande bok handlar att uppföra ett glasbruk i Ekbergs socken over Dåveshult.
I den Småländska bygden lever drängen Eskil I oxögat är en berättelse om att vara fattig och sträva efter liv ,som dramatisk förlossning om konflikt mellan kyrka och folktro ,om framför allt om två individer ,deras kärlek och bekymmer
I oxögat är en fin och välskriven skildring av det unga paret Sissel och Eskils liv i 1700-talets Småland. Det är fullt av slit och elände men samtidigt finns plats för hopp och drömmar. Berättelsen är full av kontraster så som kärlek och svartsjuka, fattig- och rikedom, religion och läkekonst. Stämningen är lågmält intensiv, trots att handlingen rör sig framåt i en lugn takt lyckas Andersen hålla spänningen uppe till sista kapitlet. Boken är skriven på småländsk dialekt och det tog några kapitel innan jag kom in i språket, sen var jag helt fast. Mycket läsvärd!
En mycket intressant berättelse om hur Kosta glasbruk byggs upp under 1700-talet och hur människor från samhällets alla olika delar påverkas av det. Vi får främst följa Sissel och hennes man som jobbar med bygget av glasbruket.

Jag lyssnade på ljudboken och dialekten ger verkligen en extra dimension till berättelsen.

Det märks även att författaren har gjort ett noggrant bakgrundsarbete för att få med allt.
En historisk bladvändare som utspelar sig i 1700-talets begynnande glasrike. Om liv, kärlek och umbäranden för det strävsamma paret Sissel och Eskil i deras lilla torp i Småland.
Längtar efter uppföljaren ♥️
Än så länge min favorit bland "Årets bok"-böckerna. Vilken är er?

Sissel och Eskil har ett förhastat one night stand i 1700-talets Fattigsverige och tvingas gifta sig när Sissel blir gravid. De flyttar in till den stuga Eskil byggt med sin goda matfars minne, och höggravida Sissel gräver kålland medan Eskil tjänar sitt uppehälle som timmerman. Motsättningarna är många; mellan kristendom och läkekonst, livegna och markägare, make och maka samt mellan systrarna Sissel och Lovisa. Avundsjuka, ilska och fördomar gör gör livet för våra hjältar smått outhärdligt och inte sällan jag blir jag ledsen, arg och frustrerad över livsvillkoren alla tvingas genomlida. Boken blir inte mindre intressant av att det Eskil och hans kollegor bygger på är Glasriket i Kosta.

Jag har förstått att vissa haft problem med språket, "I oxögat" är författad på småländska rakt igenom, men jag älskar det. En av mina andra favoriter är "Oscar Waos korta, förunderliga liv" som är skriven på dominikansk-engelska och jag har själv valt att peppra min egen roman med franska. Inte visste jag att andra hade svårt för det, även i vissa fall då läsaren förstår vartenda ord. Men om man inte ser Ida Andersens underbara språk som en fördel kan man åtminstone glädja sig åt att hon skickligt och ofta gestaltar intensiva konflikter med konsekvenser och att man åtminstone kommer från boken med Sissel och Lovisa varmt om hjärtat.

Jag har fått uppfattningen om att de flesta kommer att rösta på "Där kräftorna sjunger", men även om jag också tyckte om denna lämnade den inte ett tillnärmelsevis lika starkt intryck som "I oxögat".
Historiska romaner brukar inte locka mig men tack vare nomineringen till Årets bok blev jag nyfiken och började läsa. Till en början tyckte jag att den var lite långtråkig men detta ändrades relativt snabbt. Jag har till största del lyssnat på boken och Cecilia Nilsson gör ett förträffligt arbete med den småländska dialekten. Vi får följa Sissel och Eskil i deras liv med tungt arbete, fattigdom, strävan efter att vara sin egen och fri, kärlek till varandra och de barn som föds. På den lilla orten där de bor uppförs Kosta glasbruk vilket gjorde mig nyfiken på att läsa mer om dess historia och det är en väl avvägd blandning av familje- och arbetsliv på bruket. Varje kapitel inleds på charmigt gammaldags vis med att tala om vad som sker i just det kapitlet och detta tillsammans med dialekten och dialogen, framförallt den mellan Sissel och Eskil, är bokens stora behållning. Det är skratt och gråt, hopp och förtvivlan och jag vill så gärna att det ska gå väl för huvudpersonerna. Jag vill dessutom veta mer om deras fortsatta liv tillsammans och hoppas på en andra del av Ida Andersen.
Jag gick in i den här boken och trodde att den inte skulle vara för mig. Historisk fiktion brukar inte alltid vara min grej - om det inte är under andra världskriget med fokus på kvinnor. Men något i Andersens berättarteknik och uppbyggnad av karaktärer var jag fast. Jag satt som klistrad framför ljudboken och kunde inte för mitt liv sluta lyssna, även om jag var framme i min biltur. Det var en magisk läsupplevelse och verkligen en bok jag inte hade plockat upp om den inte blivit nominerad till Årets bok.
Kärlek i en torparstuga i 1740-talets Småland där glasbruket Kosta växer fram.

En varm och relativt lättläst berättelse med sina korta kapitel. Perfekt avslappnad läsning för den som tilltalas av historiska romaner i Vilhelm Moberg-stuk. Här får vi följa ett ungt par i deras strävsamhet för ett nytt samhälle, för att skapa ett hem och i deras kamp sinsemellan om vad som är rätt och riktigt.

Saknar att inte få följa berättelsen om den lilla familjen längre för att se hur de klarar sig vidare. Författarens gammeldags lokala språk förstärker läsupplevelsen!

Ser fram emot att läsa mer av Ida Andersen!