Jag ringer mina bröder

I Call my Brothers
Bok av Jonas Hassen Khemiri
En bil har exploderat i Stockholm. Amor irrar runt i en polisfylld, paranoid stad på jakt efter en reservdel till en borrmaskin. I framfickan har han en telefon, i bakfickan en kniv. Han ska svara när Shavi ringer, han ska sluta stalka Valeria. Framför allt ska han bete sig maximalt normalt. Under 24 intensiva timmar befinner vi oss i Amors huvud där gränserna mellan brottsling och brottsoffer, kärlek och kemi, paranoia och verklighet, blir allt suddigare.
Jonas Hassen Khemiri är ett litterärt geni. Punkt slut.

I ”Jag ringer mina bröder” får vi komma in i huvudpersonen Amors huvud, dygnet efter bombattentatet i Stockholm. Genom ett främlingsfientligt Sverige följer vi med i Amors tankar, rycks mellan skuldkänslor och utsatthet. Anstränger oss som tusan för att agera normalt, inte sticka ut och absolut inte verka för vanlig. Jag ringer mina bröder är en kort roman om att passa in och göra rätt, när det som är rätt för vissa inte alltid är rätt för andra. När rätt gör ont och skaver, när fel känns alldeles rätt.

Det största med denna roman är språket. Orden. Khemiris sätt att vända och vrida och visa, hans sätt att berätta för mig, för läsaren. Avskalat, enkelt, vackert, djupt. Språket är som poesi, öppnar för tänkande och inspiration. Sätter fart i hjärnan, väcker något där inne som också kan göra storverk.