Vi är alla helt utom oss

We Are All Completely Beside Ourselves
Bok av Karen Joy Fowler
"En ljuvlig roman med ett av årets snyggaste omslag. [...] Vacker, ironisk, svindlande välformulerad och sorgsen." Dagens Nyheter "fängslande" GP Som barn pratade Rosemary oavbrutet. Så mycket att hennes pappa bad henne börja i historiens mitt varje gång hon ville berätta något. Nu har Rosemary börjat på universitetet och hon pratar inte längre oavbrutet. Minst av allt pratar hon om sin familj. Hon växte upp med två syskon: Lowell och Fern. Båda djupt älskade och båda numera försvunna ur hennes liv. Någonting hände som lämnade familjen i spillror. Sedan dess är Lowell på flykt, deras en gång så levnadsglada mamma är en skugga av sitt forna jag och deras pappa likaså. Och Fern, Rosemarys älskade syster, vad hände med henne? Ingen av dem hade kunnat föreställa sig hur Ferns öde skulle påverka dem. Då, nu och för alltid. "Detta är en mycket ovanlig och vemodig roman om barndomsminnen, starka familjeband och om vad det innebär att vara människa, eller djur för den delen, och bygger delvis på ett verkligt experiment. Översättningen är mycket fin." BTJ "Frågan är om detta inte är årets bästa hittills. En fantastisk bok om en mycket ovanlig familj." Enligt O "Bit för bit trillar allting på plats i denna obeskrivliga roman som inte liknar något jag tidigare läst. Är inte de böckerna de bästa?" Breakfast Book Club
Jag valde den ärligt talat på grund av dess omslag och, i mitt tycke, dess fantastiskt spännande titel. Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler visade sig sen vara lika fantastisk mellan pärmarna. Hur ska jag nu kunna hitta ny läsning som är minst lika bra?

Bokens jag, Rosemary, börjar berätta sin historia typ ”mitt i”. Hon växer upp med sin mamma och pappa, systern Fern och brodern Lowell. Som liten var Rosemary en pratsam liten flicka. Men så hände nåt: först försvann systern, sen brodern. Exakt vad som hände får jag som läsare inte veta till en början. Familjen går i vart fall sönder. Lowell jagas av FBI, mamman mår psykiskt dåligt, pappan dricker, Rosemary tystnar. Och allt detta handlar om Fern.

Nu tänker inte heller jag avslöja för mycket, för det var just detta otroligt oväntade som gjorde att boken fängslade mig och höll kvar mig i sitt grepp. Däremot medger jag att detta är den bästa bok jag har läst hittills i år. Den har inte bara en oväntad twist, den är välskriven och har ett språk som flyter på och som gör att en inte vill lägga den ifrån sig ens vid nåt kapitelslut.

Mitt omdöme blir det högsta.
Rosemary växte upp i en stor och lycklig familj med sin bror Lowell och sin syster Fern. Som barn pratade hon oavbrutet men nu, när Rosemary börjat på universitetet pratar hon knappt alls. Minst av allt om, och med, sin familj.

Jag läste boken i min bokklubb och tyckte att det var en ny och annorlunda läsupplevelse. Boken bjuder på en ganska stor överraskning och det är omöjligt att veta vad som ska hända härnäst!

Tyvärr upplevde jag att karaktärerna var lite platta och hade därför svårt att lära känna och sympatisera med dem. Trots det tyckte vi att det var en läsvärd bok och kan varmt rekommendera den till de som gillar skönlitterära böcker med fokus på mänskligt beteende och psykoslogi.
En väldigt spännande och överraskande bok. Om relationer och mänsklighet och vad som definerar oss som människor, hur påverkas vi av en annorlunda barndom? Hur olika kan vi uppleva olika situationer i olika åldrar?