Papperssjälar
Bok av Emma Johansson
Emilia var aldrig nära vän med Theresia, tjejen som blev påkörd av tåget förra våren. Det var en fruktansvärd olycka och hela skolan är i sorg. Men Emilia kan inte skaka av sig känslan av att det är något med Theresias död som inte stämmer. Hennes farhågor går dessutom ut över den nya vänskapen med Theresias bror Viktor. Emilia har aldrig riktigt blivit sig själv sedan olyckan och ingen av hennes vänner förstår varför hon har förändrats så mycket eller varför hon känner sig så obekväm runt Viktor. De vet inte att Emilia bär på en hemlighet angående Theresias död. Den ligger som en mina inom henne som bara väntar på att sprängas. Men sanningen innebär förödande konsekvenser.
Emma Johansson föddes 1991 och bor i Anderstorp, i Småland. Där jobbar hon som kantpressare inom metallindustrin. Böcker har alltid varit hennes stora intresse och Papperssjälar är hennes debutroman.
Jag & Tjockakatten har varit nyfiken på denna bok ett tag, och efter att ha läst den sitter vi nu och funderar på hur vi bäst kan beskriva den.
Hoppfull? Klyschig? Sorglig? Modig?
Den är fint skriven, och även om jag själv inte tycker att den passar för unga vuxna pga sättet den är skriven på, (tycker snarare detta är en bok för yngre ändå, typ högstadie (12-15?)) så bär den ett ämne som är tungt. Självmord. Psykisk ohälsa. Hemligheter.
Vissa gånger blir den lite tjatig och texten för lång. Men - den är ändå ganska bra. Och viktig.
Plus att titeln är otroligt fin!
Hoppfull? Klyschig? Sorglig? Modig?
Den är fint skriven, och även om jag själv inte tycker att den passar för unga vuxna pga sättet den är skriven på, (tycker snarare detta är en bok för yngre ändå, typ högstadie (12-15?)) så bär den ett ämne som är tungt. Självmord. Psykisk ohälsa. Hemligheter.
Vissa gånger blir den lite tjatig och texten för lång. Men - den är ändå ganska bra. Och viktig.
Plus att titeln är otroligt fin!
Papperssjälar är Emma Johanssons debut och hjälp vilken debut! Det är en ungdomsbok som handlar om sorg, vänskap och kärlek. Huvudpersonen heter Emilia.
Det finns hemligheter som äter upp en inifrån. Som förändrar liv. Som förstör liv. Sådana hemligheter vill man undvika till varje pris. De är som minor.
Emilia har en mina inom sig. En som hotar att sprängas om någon så mycket som tittar på henne. Men minan är inte bara hennes egen. Den riskerar att spränga fler än så. Emilia bär alltså på en gigantisk hemlighet som hon inte kan berätta för någon. För om hon berättar så krossar hon en hel familjs liv. En familj som redan gått igenom så mycket. Så hon är tyst. Ända tills det verkligen inte går längre…
Det här är en ungdomsbok som har det mesta. Den första himlastormande kärleken och den svartaste smärtan. Sorg, svek, drömmar, mod, hemligheter, döden, vänskap, lojalitet, ångest, syskonskap och många andra teman lyftas fram bland vanlig tonårsvardag med skola, kompisar, föräldrar och fester. Emilia ser något som förändrar henne på djupet, något som gör henne till en helt annan. Samtidigt ska hon försöka leva ett helt vanligt tonårsliv. Eller vanligt och vanligt. Så vanligt man när man går på en gymnasieskola där allt inte alls är som vanligt. För några månader sedan omkom nämligen en ung tjej, en elev på skolan, som blev påkörd av ett tåg. Theresia, Viktors syster, är död. Emilia pendlar mellan att vara nästintill besatt av Theresia, och att inte vilja höra talas om henne alls. Men hon inser snart att det är en omöjlighet, inte minst när hon hamnar i samma grupp som Viktor när de ska göra projektarbete i skolan.
Jag hade verkligen svårt att lägga ifrån mig den här boken när jag väl börjat läsa. Den grep verkligen tag i mig. Och jag blir så imponerad över författaren. Att en 26-årig debutant kan skriva såhär! Karaktärer och miljöskildringar håller en mycket hög klass. Dessutom är boken så vacker. Omslaget är så himla fint. Precis som språket. Och all denna fina origami som löper som en röd tråd genom berättelsen. Kort sagt en vackert skriven och berörande ungdomsroman. Jag ser fram emot att få läsa kommande böcker av Emma Johansson. Hennes andra bok, Sönderslagen, kom förra året och ska visst vara en fristående uppföljare till Papperssjälar. Vilken tur att Sönderslagen redan står i min att-läsa-hylla, för den vill jag läsa direkt.
Det finns hemligheter som äter upp en inifrån. Som förändrar liv. Som förstör liv. Sådana hemligheter vill man undvika till varje pris. De är som minor.
Emilia har en mina inom sig. En som hotar att sprängas om någon så mycket som tittar på henne. Men minan är inte bara hennes egen. Den riskerar att spränga fler än så. Emilia bär alltså på en gigantisk hemlighet som hon inte kan berätta för någon. För om hon berättar så krossar hon en hel familjs liv. En familj som redan gått igenom så mycket. Så hon är tyst. Ända tills det verkligen inte går längre…
Det här är en ungdomsbok som har det mesta. Den första himlastormande kärleken och den svartaste smärtan. Sorg, svek, drömmar, mod, hemligheter, döden, vänskap, lojalitet, ångest, syskonskap och många andra teman lyftas fram bland vanlig tonårsvardag med skola, kompisar, föräldrar och fester. Emilia ser något som förändrar henne på djupet, något som gör henne till en helt annan. Samtidigt ska hon försöka leva ett helt vanligt tonårsliv. Eller vanligt och vanligt. Så vanligt man när man går på en gymnasieskola där allt inte alls är som vanligt. För några månader sedan omkom nämligen en ung tjej, en elev på skolan, som blev påkörd av ett tåg. Theresia, Viktors syster, är död. Emilia pendlar mellan att vara nästintill besatt av Theresia, och att inte vilja höra talas om henne alls. Men hon inser snart att det är en omöjlighet, inte minst när hon hamnar i samma grupp som Viktor när de ska göra projektarbete i skolan.
Jag hade verkligen svårt att lägga ifrån mig den här boken när jag väl börjat läsa. Den grep verkligen tag i mig. Och jag blir så imponerad över författaren. Att en 26-årig debutant kan skriva såhär! Karaktärer och miljöskildringar håller en mycket hög klass. Dessutom är boken så vacker. Omslaget är så himla fint. Precis som språket. Och all denna fina origami som löper som en röd tråd genom berättelsen. Kort sagt en vackert skriven och berörande ungdomsroman. Jag ser fram emot att få läsa kommande böcker av Emma Johansson. Hennes andra bok, Sönderslagen, kom förra året och ska visst vara en fristående uppföljare till Papperssjälar. Vilken tur att Sönderslagen redan står i min att-läsa-hylla, för den vill jag läsa direkt.