Dotter saknad

Bok av Anna Jansson
I den lilla orten Hampetorp strax utanför Örebro bor familjen Bark. Vera Bark har ett giftermål runt hörnet, men på hennes möhippa försvinner hon. Hennes pappa kriminalinspektör Kristoffer Bark söker förtvivlat efter sin dotter i fem år, tyvärr utan resultat. Det är inte förrän en annan kvinna försvinner på samma plats som utredningen i fallet om Vera börjar få klarhet.
Boken är första delen i en ny deckarserie av Christina Erikson. I boken får vi stifta bekantskap med poliskommissarie Elias Svensson och författare Cornelia Lind i jakten på en otäck seriemördare.

Boken är en riktig bladvändare och när jag väl hade plockat upp boken var den ytterst svår att lägga ifrån sig. Det som gör denna deckare riktigt spännande och kuslig är författarens beskrivning av psykopaters manipulativa beteende och empatilösa natur. Författaren målar upp en obehaglig och verklighetstrogen bild av psykopater som får mig att rysa hela vägen in i själen. Jag rekommenderar varmt denna bok och ser själv mycket fram emot att läsa en fortsättning.
Rekommenderas för den som dotter saknad
En helt otroligt spännande bok! Under hela boken får man sig en bild om vem som eventuellt har med dotterns saknad att göra. Men den får ett rafflande slut och är spännande från första sidan.
Sträckläsning från början till det spännande slutet. Anna Jansson har en förmåga att fånga sina läsare på ett fantastiskt välskrivet sätt
Kristoffer Bark är en ny bekantskap från Anna Jansson. I min mening är detta En av hennes bästa böcker. Spänningen i boken byggs upp under hela boken. Det dyker uppsaker som man inte förväntat sig. Författarinnan får ihop hela storyn på ett skickligt sätt. Jag kan rekommendera denna bok och ser fram mot nästa.
Första delen i Annas nya deckarserie. Spännande med en bra story och med trovärdiga karaktärer. Gillar man svenska deckare så kommer man gilla den här! Läs den!
Störde mig på en massa inkonsekvenser genom hela boken, vilka sedan i upplösningen fick lite förklaring. Detta hjälpte dock inte helhetsbetyget. Inte särdeles spännande, relativt förutsägbar.
Den här skiljer sig från Maria Werns böcker för den är helt klart mörkare, mer thriller aktig. Karaktärerna i boken, i alla fall de som bor runt Hjälmaren verkar ha en dold agenda.
Kristoffer själv har lite problem att ta hand men han får hjälp att ta itu med dem. Så hans karaktärer utvecklas till att man tycker ganska bra om honom till slut.
När jag fick boken så kastade jag mig över den direkt och den är väldigt spännande och riktigt läskig emellanåt. Upplösningen var inte alls vad jag väntade mig.
Jag rekommenderar att du i höstmörkret kryper ner i soffan med en filt tänder några ljus och läser och ryser.
Första delen i Anna Jansson nya serie om Kristoffer Bark. Kristoffer förlorade sin dotter, Vera, för fem år sedan, hon försvann under sin möhippa och sedan dess varit spårlöst försvunnen. Några år senare försvinner en undersköterska som heter Camilla från samma plats. Kristoffer har vi det här tillfället flyttats till en ny enhet, som arbetar med kalla fall (cole case) och det första fallet han tar tag i är fallet Camilla eftersom han anser att fallen är oerhört lika.
Han lägger ner hela sin själ i detta och i sin dotters mamma, det lever åtskilda men han tar fullständigt ansvar för henne så hon fallit ner i ett svårt missbruk efter att dottern försvann.

Jag är så glad att jag valde att läsa denna, jag började nämligen att lyssna på den och det fungerade inte för mig. Men i bokform blev boken så bra. Den var lite seg inledningsvis men de sista två tredjedelarna blev så mycket bättre och jag tyckte den var oerhört rafflande, spännande och oförutsägbar. Precis som jag vill att en bra deckare ska vara. Den får 🟣🟣🟣🟣 av fem möjliga.

🖌 Anna Jansson
📖 ”Dotter saknad”
📮 @norstedts_forlag
Hur många kvinnor kan försvinna och förmodas ha drunknat på en och samma plats innan det syns ett mönster? Hur många ”olyckor” krävs det innan någon börjar misstänka mord?

För den erfarne kriminalinspektören Kristoffer Bark är frågan högst personlig. En av de sedan länge försvunna är hans egen dotter - hans enda barn. Genom att ge sig in i utredningen kring en senare försvunnen kvinna kan han driva sin personliga jakt på svar, under förutsättning att ingen högre befattningshavare stoppar honom på grund av att han är så insyltad i mysterierna privat.

Anna Jansson är en rutinerad och alltid läsvärd deckarförfattare som nu presenterar oss för en ny hjälte av klassiskt ”antihjälte”-snitt. Han är en huvudperson som berör och engagerar, vilket många av de människor som rör sig runt honom också gör.

Boken har ett bra flöde i text och handling som gör den trivsamt lättläst samtidigt som gåtorna i den är stimulerande att utforska tillsammans med Bark och hans kollegor. Det här är en av mina absoluta favoritdeckare i år.
Även om man inte läst böckerna så känner man till Anna Janssons Maria Wern, för man har högst troligt sett filmerna som bygger på Janssons böcker. Nu har författarinnan börjat på en ny deckarserie,som handlar om Kristoffer Bark. Den första boken heter Dotter saknad och handlar om kriminalinspektör Barks sökande efter sin försvunna dotter. Dottern försvann på sin möhippa för fem år sedan och allt sedan dess har Bark letat överallt, frågat ut precis alla personer runtomkring så till den grad att han har kommit att omtalats som den galna polisen. I denna veva får Bark ansvar för ett cold case-fall med stora likheter med försvinnandet av hans dotter och det blir nästan omöjligt för honom att hålla privatlivet skiljt från arbetet. Till råga på allt kräver hans chef att Bark börjar i terapi för att tygla sina vredesutbrott.

Boken handlar om hur arv och miljö kan spela in för hur ens liv blir, vilka skyddsmekanismer som man tar till när verkligheten blir outhärdlig. Det handlar också om bandet mellan förälder och barn och vad som händer när detta bryts.

Jag har gillat böckerna om Maria Wern, men detta är faktiskt snäppet bättre! Intrigen, språket, karaktärsbeskrivningarna, humorn - allt stämmer, är trovärldigt, fastnar. Det är inte ofta man stöter på sådana härhelgjutna deckare, lite mer "gammaldags", den stilen som jag tycker om - inte som det är mest nu för tiden, s k spännigsromaner, inte riktiga deckare av det gamla snittet.

Spänningen hålls vid liv ända till slutet, som kommer med en oväntad upplösning som gör att man inte förrän de sista sidorna vet vem som är den skyldige. Ett fantastiskt upplägg! Läs den!
Anna Jansson som annars är känd för böckerna om Gotlandsbaserade polisen Maria Wern är tillbaka med en helt ny serie som utspelar sig i Örebro. Här möter läsaren polisen och utredaren Kristoffer Bark. Handlingen tar sin början i Hampetorp, inte långt ifrån Hjälmaren. Här går längs stranden Kristoffer Bark och letar efter sin dotter som fem år tidigare försvunnit ut på en båt under sin egen möhippa. Båten drog ut på Hjälmaren och har sedan dess inte setts till, inte heller dottern har varit synlig. Dottern Veras bäste vän hittas i samband med försvinnandet drunknad och fler försvinnanden sker. Man tar för givet att Vera också drunknat men det är en förklaring som varken Kristoffer eller Veras mor tror på.

När Vera försvunnit blir det såklart så att Kristoffer Bark inte får arbeta med sin dotters försvinnande, han får med andra ord bedriva sina efterspaningar privat. Men när en ny flicka plötsligt försvinner och en ny chef som inte känner till fallet om Vera tar över polisstationen ser Bark sin chans. Flickan som försvinner är en undersköterska och inte helt olik Vera. Under arbetets gång upptäcker Bark att det finns ännu fler likheter än vad han först trott mellan de två försvinnandena.

Det är inte helt enkelt för Bark att utreda saken. Självklart får han under arbetet en hel del personliga känslor och det finns en del livsfarliga vanföreställningar som både han och Veras mamma drabbas av under utredningens gång. Men vad är det egentligen som har hänt Vera och de andra?

Vad jag tycker om boken
Är man van att läsa böckerna om Maria Wern möter man inte riktigt samma stämning här. Som läsare luras man lite grann under handlingens gång och slutet är inte det man förväntar sig. Boken innehåller en del övernaturliga upplevelser och det förekommer personer som inte mår helt bra rent psykiskt. Om man inte gillar sådant kan boken vara lite av en besvikelse. Jag tycker dock att de här sakerna förekommer i en relativt lagom dos och boken känns som en riktig deckare. Den ska dock inte jämföras med böckerna om Maria Wern utan man bör läsa den och se på den som en helt egen bokserie, vilket är just vad den är.

Boken är inte lika spännande som böckerna om den Gotlandsbaserade Maria Wern och det hela blir inte heller lika skrämmande som vanligt men boken är läsvärd, absolut.