Soldatens kärlek

Bok av Jan Fridegård
Soldatens kärlek, som är en i sig avslutad skildring, berättar - liksom de tidigare i folkbokserien utkomna Soldathustrun och Mot öster - soldat! om det olyckliga kriget mot Ryssland 1808-1809, så som det upplevdes av de meniga soldaterna. Illa rustat och styrt av en konung, som inte är vuxen sin uppgift, lider den svenska hären i Finland brist på utrustning och material, och fienden tränger övermäktigt på. Johan Malm är inte mer än arton år, då han drar i fält med Upplands lantvärn och får se de stolta krigardrömmarna krossade av krigets vardag. Nu är den svenska armén på återtåg, kungen är avsatt och Finland förlorat. Dålig utrustning, hunger, köld och den ständiga skräcken för ryssarnas bajonetter behärskar den meniga soldatens vardag. Det är en föga avundsvärd lott. Och hemma väntar kvinnor och barn på män och fäder som aldrig kommer tillbaka. Nöden och fattigdomen är svår även i stugorna och torpen på den svenska landsbygden. Hemma väntar också Johans fina och blåögda flicka, Cajsa Lena. Tanken på henne, på hennes famn och varma leende, har hjälp honom och hållit hans mod uppe då det var som svårast. Ska deras drömmar om ett soldattorp förverkligas? Eller ska han bli kvar - i den finska jorden?
Jag fortsätter min läsresa med Jan Fridegård och hans soldat Johan Malm. Soldatens kärlek är de fjärde delen i Soldatsviten och därmed fortsättningen på Mot öster soldat.

I den förra delen gick den unge Johan Malm ut i krig mot ryssarna. I den här delen upplever han sin första kärlek. Samtidigt återvänder Polacken till hans barndomshem. Och det är Polacken som är Johans biologiska far. Mamma Margareta är lika förälskad som sonen. Tillvaron ute i krig är förstås hemsk, men Johan lyckas överleva. Han blir sårad och får komma hem några dagar innan han friskförklaras och skickas ut igen. Nu har han sin Cajsa Lena att drömma om och längta efter, nåt som gör tillvaron mer uthärdlig. Han önskar sig en framtid med henne och ett torp.

Jag tycker att Soldatens kärlek är mer lättillgänglig än Mot öster soldat. Kanske handlar det om att bokens tema, kärlek, ligger mig närmare om hjärtat än krig… Det kändes så hemskt att tro att den unge Johan Malm skulle stupa i krig utan att ha fått uppleva åtminstone en kärlek. Det får han alltså i den här boken. Jag har vant mig vid dialekten som dialogen är skriven på. Som i föregående del gillar jag det korta, klara språket. Även den här boken har ett föredömligt omfång om cirka 240 sidor.

Mitt omdöme blir högt.