Nazibruden

Bok av Jessika Devert
Detta är historien om Anna-Lena Joners Larsson. En helt vanlig tjej som hamnade fel i livet. Hon hade levt ett flackande liv, men efter att ha träffat Erik började hon tro på kärleken igen. Erik fick henne att skratta och må bra, att han var nazist och aktiv i vit makt-rörelsen spelade ingen roll. Successivt drog han med även Anna-Lena i rörelsen. Hon blev en nazistbrud.
I Nazibruden får vi följa Anna-Lenas väg in i den innersta kretsen i den svenska nynazistiska rörelsen. Tyvärr är hennes historia ganska stolpig och saknar röd tråd, självinsikt och framför allt blicken i den slutna värld som boken lovar.

Jag såg fram emot att läsa om Anna-Lenas erfarenheter av vit-makt-spelningar och Ku Klux Klan, hur hon hamnade i den innersta kretsen men också hur hon tog sig ut. Istället fick jag känslan av att allting bara råkade hända för Anna-Lena, hon råkade hamna i nazikretsar och hon råkade också gå ur. Å ena sidan umgicks hon med nazister eftersom hon var naiv och inte visste bättre. Alla kan väl tatuera in ett hakkors på kul bara? Å andra sidan såg hon ner på nazisterna och stod utanför deras värld, förstod de inte att de var dumma och hade fel?

Trots en missad chans till en unik och nnande berättelse kan boken ändå vara läsvärd. Den visar hur lätt en person kan dras in i hatet och sjunka ännu djupare i samband med isolation och fysisk och psykisk ohälsa.

Om du gillade Älskade terrorist gillar du nog även denna bok!
En bok om Anna-Lena Joners Larsson upplevelser av att under några år levt i vit makt-kretsar och varit tillsammans med en sångare i ett band som spelade vit makt-musik. Man får följa Anna-Lenas väg från ett lite stökigt liv till ett lugnt familjeliv, men det blev inte som hon tänkt sig p.g.a partnerns livsval. Till slut får hon nog och lämnar det livet bakom sig och förstår att människor med annan bakgrund än hon själv är precis lika mycket värda och förtjänar att behandlas jämlikt.

Språk och stil
Historien är berättad rakt och upp ner. Det är enkelt att förstå boken och det finns inslag av dialog som gör att vissa passager går att läsa fort. Språket är enkelt och först trodde jag att Anna-Lena Joners Larsson själv hade skrivit boken men det är journalisten Jessica Devert som står bakom boken. Personligen förväntar jag mig något mer av en utbildad journalist.

För vem?
Den som är intresserad av att få en personlig berättelse inifrån vit makt-kretsar kan gärna läsa boken. Man kan få viss förståelse för hur det går till när en person dras in i olika grupprocesser. Det är också intressant att få veta hur huvudpersonen tar sig därifrån. Bara man inte förväntar sig ett litterärt mästerverk utan mer ser boken som ett försök till romanskrivande, så kan man ha viss behållning av den.