Till Vial

Bok av Henrik Ståhl
Planeten jorden är på väg mot sin undergång. Ombord på ett rymdskepp på väg mot räddning på planeten Vial, finns ett syskonpar, och kanske någon ytterligare. Dramatikern och skådespelaren Henrik Ståhl har skrivit ett fängslande sci-fi-äventyr för mellanstadiet, en "Bröderna Lejonhjärta" för 2000-talet. När världen är på väg att kollapsa måste mänskligheten försöka emigrera med den enorma rymdarken Otösan till exoplaneten Vial. Men det som från början är en utopi för alla människor blir snart en möjlighet enbart för de rikaste. Speedy är en av de som försöker rädda sin familj genom att göra resan ut ur solsystemet till Vial. Resan startade för sex år sedan, innan lillebror Keaton ens var född. Speedy finns inte längre kvar ombord på rymdskeppet, utan kvar är bara syskonen Gladys och Keaton, tror de. Det är när rymdskeppet en dag indikerar att det finns ytterligare en varelse ombord som allt ställs på sin spets - kommer varelsen att bli deras räddning eller deras undergång? En sak är säker: inget blir som syskonen tänkt. "Till Vial" är en mörk historia som ställer många existentiella frågor, men också en spännande actionhistoria och en varm relationsroman mellan två syskon som bara har varandra. "Till Vial" är baserad på Henrik Ståhls pjäs med samma namn.
Ett mästerverk. Det är svårt att uttrycka det på ett annat sätt. Ett sorgset, hopplöst och läskigt mästerverk.

Det enda negativa är att den här boken är så tung att jag inte vet vilket mellanstadiebarn jag skulle kunna rekommendera den till. Och jag vet inte om jag vågar ställa den på högläsningshyllan eftersom det här är något som få barn kommer vara redo för. Men samtidigt, vill jag att man råkar låna den här boken, inte läsa den tillsammans med någon och inte ha någon att prata med om den.?
Helst skulle jag nog vilja ha den på ungdom men framsidan är så tydligt riktad till en yngre åldersgrupp.

Det är 8400 dagar kvar till Gladys och Keaton kommer fram till Vial, mänsklighetens nya hopp. De är helt ensamma på den enorma rymdfarkosten Otôsan som rör sig genom rymden. Dagarna ser likadana ut, dagfas, nattfas. Tills de inte gör det längre och hela syskonens verklighet krossas.

Vartannat kapitel följer vi Gladys och Keaton på Otôsan och vartannat får vi se hur livet var på jorden innan de begav sig ut på sin långa resa. Krig, fattigdom, elände. Vad hände egentligen med deras mamma? Var är de andra 7000 människorna som också skulle ha rest med Otôsan?