Hovjuvelerarens barn

Gunnar Bolin
Utanför Båstad så ligger Småryd. I Småryd står den ryske tsarens hovjuvelerares sommarvilla. En pampig villa med många minnen och en sekretär med en mängd brev från släktingar och vänner. I breven beskrivs den osäkra politiska tiden som världen utsattes för i början av 1900-talet och vilka livsöden det medförde.
En trevlig bok med en missvisande titel. Gunnar Bolin berör själva hovjuvelerar-delen av släkten ganska lite och fokuserar mer på sin egen del av familjen, främst sin farmor, farfar och sin far (som visserligen delar namn och släktband med hovjuvelerarna) men som inte är aktiva i själva juvelföretaget. Bokens styrka är de historiska partierna kring Österrikes omtumlande 1900-talshistoria, från kollapsen av dubbelmonarkin, via fascismen in i nazismen och livet efter andra världskriget. Dessa partier och hur det vävs in i familjens öde är mycket bra. Till det mindre bra kan jag tycka att Bolin ibland blir lite väl intern och berättar om saker som egentligen inte är intressant för någon annan är möjligtvis den egna familjen. Och visserligen kan jag tycka att samtalen med pappan är roliga men det är inget smickrande porträtt målar upp av sin far i vuxen ålder: det är det ena klandervärda draget efter det andra och till slut tycker man att pappa Gerhard är en ganska vidrig typ - och det kan väl ändå inte meningen? Men det är en välskriven och mycket intressant bok.
En underbar släktkrönika som visar Europas väg genom 1900-talet genom att skildra en framstående svensk-rysk-österrikisk familjs öden på gott och ont. Här finns såväl berättelsen om hur nazismen smög sig in och förgiftade annars goda människors sinnen som otaliga anekdoter om excentriska släktingar vara egenheten gör de mörka sidorna lite lättare att smälta. En av de stora fördelarna är att en så stor del av berättelsen utspelar sig under den annars ganska försummade mellankrigstid som var så mycket mer än bara en ”paus” mellan två världskrig.