Lilla fröken Grenadin

Bok av Vilda Rosenblad
"Kunskaperna om Paris är levande, djupa och äkta. Minnen och drömmar vävs samman i en frisk tidsskildring fylld av dofter och ljud ... Här finns en stark närvarokänsla i skildringen av kvarterslivets Paris, utan att man behöver ha varit på plats." Ölandsbladet "Berättelsen förs fram på en lättsam och effektiv prosa ... Med osentimentalt allvar beskrivs också 12-åringens värld på ett mycket övertygande och igenkännande sätt. "Lilla fröken Grenadin" utvecklas, efterhand som läsningen fortskrider, till en lättillgänglig bladvändare." Ystads Allehanda "Lysande, charmig & välskriven!" Bokbloggen Jennies Boklista Elvira Ljungs pappa är död. Hon är tolv, snart tretton, och har flyttat till Paris med sin mamma och styvfar Guillaume. Hon ägnar sin fritid åt att spela teater, se på film med sin bästa vän Delphine och läsa Stephen King - böcker som hon köper hos den mystiska bokhandlaren Béatrice. Hon skriver brev till Arnold Schwarzenegger, besöker kyrkan i smyg för att komma närmare sin ateistiske pappa och en dag kommer hon alldeles säkert att bli nästa Ingrid Bergman. Ulrika Lundin är Elviras mamma. På nätterna dricker hon och Guillaume vin och pratar om sånt som inte gör ont. De vet båda vad det betyder att sörja sin älskade. Men är han rätt man för henne, fjorton år äldre och tveksam till fler barn? Hennes barnlängtan är drabbande men samtidigt vet hon att hon inte kan flytta runt Elvira hur som helst i tillvaron. Och så är det det där med grannarna Lilla fröken Grenadin är en bohemisk och charmig roman om en mor och en dotter. Men också om vänskap, familjerelationer, och både bristande och begynnande sexualitet i ett nittiotals-Paris där omvärlden beter sig alltmer osäkert. Det är första delen i en serie om Ulrika och Elvira. Vilda Rosenblad bor tillsammans med man och fem barn i en av Österlens mindre pittoreska byar. Hon har lämnat sina dagar som hotelldirektör och raw food-kock bakom sig och tillbringar numera sin tid med att odla brysselkål i familjens skogsträdgård, att skriva romaner och att lära barn och ungdomar att uppskatta konst.
Det här är den perfekta boken för frankofiler, eller vem som helst som vill läsa en bok där det verkligen känns som om man ÄR i Paris. Genom Elvira och hennes mamma Ulrikas ögon och liv får vi se Paris. Det är något med denna boken som bara suger in mig och jag kan inte sluta läsa. Det är humor, MÄNGDER med mat och en realistisk bild av hur förhållanden inte alltid är så enkla.

Längtar tills del två kommer!
Wow!! En sån berättelse!! Så charmig, varm och klarsynt. Jag kan helt enkelt inte lägga den ifrån mig längre tid, än vad vardagen kräver av mig. Att författaren låter läsaren ta del av både Elviras och mamma Ulrikas perspektiv breddar och fördjupar helt klart läsupplevelsen. Språket är vackert och rikt. Det förmedlar känslor, händelser och miljöer som gör att jag befinner mig där, i 90-talets Paris, på väg in i vuxenvärlden. Eller som orolig mamma med barnlängtan. Jag är tagen av den här fina berättelsen och är glad för att den här boken bara är den första. Den tanken hjälper mig att gå vidare till nästa läsupplevelse. Lilla fröken Grenadin får ☕☕☕☕☕.
Att läsa boken Lilla Fröken Grenadin är som att läsa spridda dagboksanteckningar, brev och tankar skrivna av två kvinnor. En medelålders kvinna som med sin dotter flyttar till Paris för att komma undan sorgen över sin makes självmord. Desperat försöker Ulrika finna sig tillrätta i en ny stad och kämpar för att vara en bra mor, hitta kärleken, skapa en ny familj och komma över det som var. Hennes dotter Elvira har sina kamper att bekämpa. Det är inte lätt att flytta till ett nytt land och ny stad när man förlorat sin far. Det är inte lätt att vara hälften barn och hälften tonåring när känslorna slår amok. Hon söker desperat efter ett fotfäste i tillvaron och försöker att stå på egna ben men det är inte så lätt när man bara är 12 år gammal.

Boken är lättläst om man bortser ifrån de franska ord och uttryck som i alla fall jag har lite svårt med men jag tror jag förstår andemeningen i alla fall. Ju mer man läser desto mer involverad blir man i Ulrikas och Elviras vardag och liv. Författaren beskriver Elviras tonårs-tankar och känslor på ett nästan magiskt sätt. Det är som man är tillbaka i sin egen tonårstid och riktigt känner hur jobbigt livet kunde te sig med vänner, killar och relationen till mamma. Sedan skadar det ju inte att boken utspelar sig i en tidsepok där man själv nästan var tonåring och det är hög igenkänningsfaktor på musik, filmer tidningar.

Det som jag blir allra mest förtjust i den här boken är breven till Kära Schwarzy som återkommer regelbundet. Det tog ett tag innan jag begrep vem han var men det gjorde det nästan ännu bättre när femöringen till slut trillade ner.
Elvira är tolv år och flyttar med sin mamma Ulrika till hennes pojkvän Guillaume i Paris. Hennes pappa finns inte mer och hennes saknad är enormt stor. För att känna sig nära sin pappa går hon till kyrkan, mot sin mammas vilja som är ateist. Elviras nästa vän heter Delphine och de delar det mesta förutom intresse för böcker. Delphine går i samma klass som Elvira och de bor nära varandra.

Ulrika kämpar med sin sorg efter Elviras pappa Mikael, liksom Guillaume som har sorg efter sin fru som dött. I sin sorg har de hittat varandra och försöker skapa ett liv ihop med Elvira.

Att läsa den här romanen är som att befinna sig i Paris! Det är strålande miljöbeskrivningar om gator och gränder i Elvis och Delphines kvarter, liksom beskrivningar av kvartersbutiken och den lokala bokhandeln.

Elvira är en karaktär som jag känner med, livet är inte lätt när man snart är tonåring och har lämnat sitt hemland med mormor och morfar kvar där. Mycket nytt att anpassa sig till. Ulrika är inte lika utförligt skriven men hon har heller inte lika stort utrymme som Elvira i handlingen.

Stämningen i romanen är, precis som det står på framsidan av boken, varm, charmig och bohemisk