Gubbjävlar

Bok av Leif Bornvik
Om du rotar lite i dom så hittar du en människa. Redan när du passerat fyrtio hamnar du i riskzonen för att bli kallad gubbjävel. Risken ökar exponentiellt ju äldre du blir. När du börjar röra dig gubbigt stelt och fårorna i ansiktet påminner om ett floddelta är du direktkvalificerad. Humoristiskt och med allvar i botten gör författaren ett nedslag i gubbars tankar om livet, kärleken och döden och deras trevande och ofta valhänta försök till närhet. De som växte upp i en tid då pojkar inte fick gråta. Varje kapitel är träffsäkert illustrerat av konstnären Titti Winbladh. Reijo hade ett uttryck för det som sker med oss därinne i värmen. Han kallade det sanningsbastu. När vi satt där i vår nakenhet, svettiga och möra i kroppen, så löste värmen upp knutar i våra själsliv, sa han, och att vi borde få in i våra arma skallar att basta var en livsstil, ett sätt att överleva. Sanningsbastu krävde absolut ärlighet. Kroppen var blottad, själen följde efter. Så sa han och jag trodde honom. Leif Bornvik debuterade 2017 med den självbiografiska romanen Kvarlämnat på perrongen . En spännande, stundtals mörk, men ändå humoristisk livshistoria. Titti Winbladh, konstnär och bildpedagog Titti studerade vid Konstfack åren 1960-1964. Hennes verk är presenterade på separatutställningar och på Liljevalchs vårsalong.
Redan när du passerat fyrtio hamnar du i riskzonen att bli kallad gubbjävel. Risken ökar desto äldre du blir och när du börjar röra dig gubbigt, stelt och och fårorna i ansiktet påminner om ett floddelta då är direktkvalicerad.

Jag tycker att den här boken är underbar och har en träffsäkerhet med hög igenkänningsfaktor. Boken är lättläst och går snabbt att läsa. Jag uppskattar att varje kapitel handlar om en "ny gubbe". Boken får mig att känna både vemod, sorg, glädje och humor. Jag kommer på mig själv att skratta flera gånger men det finns också ett djup i boken som får mitt hjärta att bli både varmt och ledset.