The Crime Writer

Bok av Jill Dawson
'Brilliant' Paula Hawkins In 1964, the eccentric American novelist Patricia Highsmith is hiding out in a cottage in Suffolk, to concentrate on her writing and escape her fans. She has another motive too - a secret romance with a married lover based in London. Unfortunately it soon becomes clear that all her demons have come with her. Prowlers, sexual obsessives, frauds, imposters, suicides and murderers: the tropes of her fictions clamour for her attention, rudely intruding on her peaceful Suffolk retreat. After the arrival of Ginny, an enigmatic young journalist bent on interviewing her, events take a catastrophic turn. Except, as always in Highsmith's troubled life, matters are not quite as they first appear . . . Masterfully recreating Highsmith's much exercised fantasies of murder and madness, Jill Dawson probes the darkest reaches of the imagination in this novel - at once a brilliant portrait of a writer and an atmospheric, emotionally charged, riveting tale.
Boken The Crime Writer av Jill Dawson var en av böckerna som personalen på Gay’s The Word i London rekommenderade när jag var där 2017. Det var ett av skälen till att boken fick följa med mig hem till Sverige.

Året är 1964 och författaren Patricia Highsmith, mest känd idag, kanske, för sina psykologiska thrillerböcker om mr Ripley, har dragit sig tillbaka till en stuga i Suffolk för att skriva. Skrivandet går emellertid inte så bra, utan författarens fokus tycks vara på Sam, en gift kvinna som hon har ett förhållande med, och på att dricka whisky. Patricia väntar på Sam och när de så äntligen träffas sker ett mord. I samma veva känner sig Patricia förföljd, både av en brevskrivare och av en ung journalist.

Jag har inte läst så många böcker av Patricia Highsmith, men jag får ändå en känsla av att den här boken nästan skulle ha kunnat vara skriven av henne själv. Stämningen är mörk och kuslig. Vissa saker har Jill Dawson lånat från verkligheten, som att Patricia Highsmith lånade en stuga i Suffolk på 1960-talet och med all säkerhet alkoholproblemen. Referenserna till Highsmiths böcker är åtskilliga i den här boken, har jag förstått. Ibland är det svårt att se vad som är faktiska skeenden i boken och vad som är huvudpersonens inbillning. Jag får en känsla av att Jill Dawson har gjort ett riktigt lyckat, fiktivt porträtt och blir nyfiken på att läsa mer av både henne och Patricia Highsmith.

Mitt omdöme blir högt.