Soft Dream

Bok av Kristina Emanuelsson
Borde vi inte röntga min hjärna? frågade Julia och försökte läsa av Claes Bengtssons minspel medan han skrollade genom hennes journal. Julia Wallén är dödstrött. Samtidigt står hon inför ett efterlängtat karriärskliv på universitet. Hennes arbete suger musten ur henne och varvas allt oftare med alkoholstinna pubbesök. Relationen till sambon Frank känns alltmer meningslös tills han en dag överraskar henne med en ny soffa. Soft Dream, denna italienskdesignade gräddvita skapelse, blir Julias nya vän faktum är att hon varken vill eller kan ta sig upp ur den igen. Kristina Emanuelsson tilldelades 2017 det prestigefyllda Selmapriset, för sin debutroman Viskskrik. I sin nya bok, Soft Dream, använder hon lika doser humor och träffande samtidssvärta i skildringen av en ung kvinnas väg in i den berömda väggen .
Här går det det undan och mycket händer under en ganska snabbt tid. Ibland måste man stanna upp och tänka efter vad det är som händer. Den som berättar historien ställer en viss krav på läsaren, att denna ska låta ens fantasi ta vid där författaren slutar. 
Huvudpersonen Julia är inte direkt någon man känner empati för eller tycker om i början av berättelsen.
Detta ändras då ju längre historien fortsätter och mot slutet så hoppas man bara att allt ska ordna sig för henne.
Julia har en intressant personlighet. Man kan inte låta bli att inte bli frustrerad på henne och det fortsätter i stort sett hela boken tills hon bestämmer sig för att det ska ta slut, och det är DÅ man börjar heja på henne.
En engagerande historia och jag blir oftast väldigt irriterad på karaktärerna, inte minst på Julia. Men man beundrar ändå hennes beslutsamhet mot slutet av boken.
Dessutom kändes det  som att Julias egna läkare inte trodde på att hon faktiskt var utmattad och behövde vila utan bara försökte "rädda sitt eget skinn" efter att ha skrivit under hennes läkarintyg inför försäkringskassan.
Till en början är boken lite långtråkig och jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är för att jag hade svårt att sätta mig in i Julias situation, inte bara med utmattningen, men även den pressen hon känner från sin omgivning. Dock så kände jag mot sista kapitlet att jag inte vill att boken ska sluta då jag vill veta mer om hur det faktiskt går för Julia.
Jag vill ju veta mer. Jag vill ju veta hur det går med utmattningssyndromet och vad som händer mellan henne och Paul.
För tycka vad man vill så kändes det ändå som att det var något mellan de.
Författaren skriver boken på ett väldigt bra sätt, språket är lätt att förstå, läsaren bjuds in att delta aktivt, även om det ibland blir lite svåra ord eller åtminstone ord som man aldrig hört tidigare. Men det hindrar inte att man förstår både meningen och det författaren vill förmedla.