Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död

Bok av Lina Schollin Ask

Ingrid dör i sömnen när hon bara är ett och ett halvt år gammal. När Lina Schollin Ask och hennes man tittar till sin dotter andas hon inte, men hon är fortfarande varm. Som barnläkare har Lina övat inför situationer som den här - nu gäller det hennes eget barn. "Förlåt. Vi försökte, Ingrid, men vi kom för sent. Förlåt."

De får aldrig någon riktig förklaring till varför Ingrid dog och tillvaron rämnar. Samtidigt är Lina höggravid och ska föda om bara några veckor. Hur sörjer man ett förlorat barn samtidigt som man förbereder sig på en förlossning?

Om den becksvarta sorgen och strimmorna av ljus som födelsen av deras andra flicka för med sig, handlar den här berättelsen, skriven under tiden som följer efter Ingrids död.

Den handlar om avgrunden när varje förälders värsta mardröm faktiskt blir sann - men också om hur man tillåter sig själv att fortsätta leva.

Mindre

Ingrid dör i sömnen när hon bara är ett och ett halvt år gammal. När Lina Schollin Ask och hennes man tittar till sin dotter andas hon inte, men hon är fortfarande varm. Som barnläkare... Mer

Så lite text på sidorna - så mycket smärta.
Sorgligt, tragiskt, orättvist.
Jag vill förstå det som inte går att förstå, hur en förälder överlever sitt eget barn.
Det ska inte vara så, vi ska bli gamla och våra barn ska begrava oss, inte tvärtom!
Man intalar sig själv att världen är en fin plats att leva i, där inget ont kan hända våra barn, men man har fel.
Föräldrarnas kamp att överleva sorgen efter sitt egna barns död, anhöringarnas hjälpande hand och omgivningens medlidande, allt finns i denna lilla boken.
Boken är väldigt fint skrivet med Linas egna ord på ett papper, varje ord är noga genomtänkt. Jag hade gråten i halsen genom hela läsningen. Gråten kom med sista sidan, där själva titeln nästan förklaras för mig.
Så otroligt sorglig. Alla borde läsa den.