Slutstation rättspsyk

Bok av Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson
De är unga kvinnor som utvecklat ett allvarligt självskadebeteende. De har inte blivit dömda för något brott och de utgör inte något hot eller någon fara för andra. Men i stället för adekvat vård spärras de in på rättspsykiatriska högsäkerhetskliniker, tillsammans med mördare och våldtäktsmän och utsätts frekvent för tvångsåtgärder som isolering, tvångshandskar, hjälm och bältesläggning, ingripanden som långt ifrån alltid har lagen på sin sida. Varken de själva eller deras anhöriga kan påverka situationen ? de är rättslösa. Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson har under flera år engagerat sig i dessa fall och gjort ett stort antal intervjuer med kvinnor som vårdats inom rättspsykiatrin. De har också haft upprepade möten och samtal med ansvariga vårdgivare och myndigheter. Slutstation rättspsyk är en skakande rapport från ett Sverige vi inte längre trodde fanns.
En otroligt viktig bok som tar upp ett fruktansvärt ämne som många i samhället inte ens känner till att det existerar i Sverige. Att flickor med mycket allvarligt självskadebeteende som vården helt gett upp hoppet om att behandla, skickas till Rättpsyk som en slutstation. Många av dessa flickor har ofta i sin barndom/ungdom blivit utsatta för psykisk/fysik misshandel och sexuella övergrepp och lider fortfarande av dessa trauman och många utvecklar PTSD. Och nu placeras dessa unga flickor ibland så unga som 16år med brottsligar som våldtäktsmän pedofiler och mördare på rättspsykiatriska vårdenheter, vilket borde vara förbjudet i dagens Sverige då dessa vuxna brottsligar är på rättpsyk då de blivit dömda till det som straff. Men de unga oskyldiga flickor med svårt självskadebeteende har inte fått som straff att förflyttas till rättpsyk utan de hamnar där när den vanliga vården gett upp hoppet att fortsätta vårda och hjälpa dessa otroligt sköra unga flickor.
Detta är en viktig och djup bok som handlar om unga kvinnor med gravt självskadebeteende. Kvinnorna slussas vidare till avdelningar inom rättspsykiatrin då allmänpsykiatrin inte lyckats ge dem rätt vård och behandling. Boken, som är verklighetsbaserad, tar med läsaren på en resa som är okänd för de flesta. Man kan inte undgå att bli illa berörd, men samtodigt känner man att det finns hopp för dessa kvinnor.