Då tänker jag på Sigrid

Bok av Elin Olofsson
Så fimpade han mot fönsterblecket och kom tillbaka till sängen igen. Sin iskalla framsida lade han mot min varma kropp och bad mig hålla om honom. "Jag måste snart gå", viskade han i mitt hår. "Jag vet det. Du måste alltid snart gå." Med huvudet på samma kudde som jag lade han handen över min rödmosiga kind, som skrubbats ren av skäggstubben. Hans vigselring kylde mot mitt öra. "En minut till." Hanna flyr Stockholm och sitt reklambyråjobb efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hon åker till Gärningsberg, den jämtländska by där hon vuxit upp, och flyttar in på den bondgård hennes pappa tvingats lämna många år tidigare, fast besluten att blåsa liv i sina slumrande konstnärsdrömmar och samtidigt glömma Henrik. Men vad hände egentligen med hennes farbror Åke, som tog livet av sig i köket? Kvar finns bara några gamla blyertsteckningar och korvar av hundhår vid golvsockeln. Var finns Sigrid, den farmor Hanna alltid varit rädd för och aldrig lärt känna, men vars hela liv handlat om gården? Hon som sägs ha tappat både ord och minne och lämnat trasiga människor bakom sig, sådana som Hannas pappa, som hostar och harklar sig, men som aldrig får något sagt. Är det från honom Hanna fått sin tystnad? Var det därför hon aldrig kunde berätta sanningen för Henrik? Vad händer om man förlorar sig själv? Och hur långt räcker egentligen kärlek? Hanna söker svaren där allting började, i Gärningsberg. Då tänker jag på Sigrid är en roman om att åka hem och att hitta tillbaka, att göra upp med sitt förflutna och inse att kärlek kan förändra allt.
Elin Olofssons bok Då tänker jag på Sigrid hittade jag second hand. Jag ville läsa en bok om nån som vill komma från stan. På cirka ett dygn slukade jag den – pocketbokens pärmar är nästan varma fortfarande efter mina händer.

Hanna flyr från Stockholm och gifte kollegan Henrik som hon har ett förhållande med. Hanna reser norrut, till släktgården Storgårda i Gärningsberg. Pappa Bosse bor kvar däruppe, men inte på gården. När den gick till brodern Åke lämnade Bosse Storgårda på dagen och har sen dess knappt satt sin fot där. Jo en gång, när han kom för att berätta att han och familjen skulle byta efternamn från Johansson till Storgårda. Sen dess har det gått en livstid, nästan. Hannas farmor Sigrid sitter dement på Hemmet. Hanna besöker henne i hopp om att kunna ta reda på vad det var som hände egentligen med gården och farbror Åke. Samtidigt vill hon måla och laga sitt hjärta.

Det är ett helt underbart språk i den här boken. Det flyter fram som en stilla å och jag dras lätt och snabbt in i flödet. Ja, det är en snabbläst bok. Icke desto mindre har den ett djup. Ett antal trådar, aningen för många, knyts så småningom samman i slutet. Tyvärr har jag då redan gissat hur det ligger till. Inte heller blir jag överraskad av utvecklingen av Hannas kärlekshistoria. En debuterande författare vill ofta lite för mycket. Den här debuterande författaren har emellertid stor potential och jag ska läsa fler av hennes böcker.

Mitt omdöme blir högt.
Den här boken gick inte rakt in i mitt hjärta, den var som en tågkollission! Jag avgudar det finstämda och nakna persongalleriet och Olofssons underbara norrländska språkbruk med twist. Dessutom en oförutsägbar & väl sammansatt handling 👌🏽 Rekommenderar den här till alla som andas!