Natt i Caracas

It Would Be Night in Caracas
Bok av Karina Sainz Borgo
En enkel träkista, en kort ceremoni i ett fallfärdigt kapell. Adelaida Falcón begraver sin mor. Nu är hon ensam i ett land där skyddsnätet för länge sedan gett vika. Hyperinflation, våld och laglöshet är en del av vardagen, gränsövergångarna är överbelastade av venezuelaner som försöker ta sig ut. När Adelaida efter ett inbrott finner kvinnan i grannlägenheten död ser hon en oväntad möjlighet att undkomma kollapsen. "Natt i Caracas" är en nervig och angelägen roman om en kvinnas desperata försök att överleva i ett samhälle i upplösning. Det är en berättelse som påminner om hur snabbt världen kan rämna, och om hur stark människans vilja att överleva kan vara.
Natt i Caracas är en roman som utspelar sig i ett Venezuela som befinner sig i fritt fall. Landets ekonomi har kapsejsat och inflationen är skyhög. Pengarnas värde är med ens obefintligt och de mest basala förnödenheter kan på den svarta börsen betinga en förmögenhet. Mitt i allt detta befinner sig Adelaida Falcon som just har begravt sin mor. På så sätt smälter de yttre förhållandena ihop med hennes egen livssituation, för även den är försatt i fritt fall. Adelaida finner att hon ingenting har kvar i det land och den stad hon alltid har kallat sitt hem. Det är en insikt som hotar slå undan hennes fötter med samma brutalitet som nu styr det samhälle hon en gång var en del av, men överlevandsinstinkten bär henne framåt till dess att hon finner en utväg som kan ta henne bort, vidare till ett annat liv.

Karina Sainz Borgo har i Natt i Caracas lyckats mycket väl med att skapa en berättelse där de yttre och inre hindren möts och bildar en symbios som gör att allting i Adelaidas liv rämnar samtidigt. Tunga ämnen till trots är det en lättläst och medryckande roman (i fin översättning av Lina Wolff) som berättar mycket om Venezuelas samhälle och hur den ekonomiska krisen slår ut allt och i förlängningen ödelägger den lilla människans tillvaro. Det förhållandevis korta formatet rymmer mycket, och det här är en bok som lodar djupt och manar till såväl reflektion som diskussion. Karina Sainz Borgo är ett nytt namn inom den spanskspråkiga litteraturen väl värt att hålla koll på.
En ung kvinna i 30-årsåldern är vår huvudkaraktär. Hennes mor har nyligen dött. De stod varandra nära, hade samma namn och bodde ihop. Samtidigt som kvinnan ska hantera och bearbeta förlusten av modern så förvärras situationen i hemstaden Caracas. Revolutionärer strider mot varandra. Det är våldsamt och dödligt. Den instabila situationen i Venezuela och de aviga känslorna gentemot hemlandet. Återblickar till 50-talet då landet var ett helt annat och européer immigrerade för jobb. Förutom en sorgesång om hemlandet lyfter boken också frågor om identitet genom rötter. Trots intressanta teman upplevde jag boken som trögläst och ganska monoton. Det är synd för det känns som att boken verkligen hade förutsättningar för mer.