Ljuskällan

Bok av Hanna Landahl
Av en slump besöker Anna Ljuskällan, ekobyn där invånarna lever så hållbart man bara kan göra. Genast känner hon sig tillfreds inombords, och det dröjer inte länge innan hon och hennes man flyttar in i ett av byns torp. Staffan är inte fullt lika övertygad om att ekobyn är lösningen på alla problem, men samtidigt gör det ju hans fru glad. Och den där händige Adrian gör inte saken lättare.
I Ljuskällan får vi åter träffa Staffan och hans familj, nu med Anna i den mest framträdande rollen. Hon har en längtan att leva enklare och mer i samklang med naturen, så när hon får chansen att flytta ut till det röda torpet i ekobyn Ljuskällan vill Anna ta den. Staffan är inte lika pigg på idéen men för Annas skull är han beredd att ge det en chans, för en tid i alla fall. Sagt och gjort, familjen flyttar ut på landet, där råder det brist på wifi men det finns får, kaniner och hårt kroppsarbete. Det finns även en hel del andra saker också, lockelser och krav som ingen i familjen kanske riktigt hade räknat med...

Jag uppskattade Under två timmar, men fastnade än mer för Ljuskällan. Kanske för att jag har lättare att känna igen mig i Anna, och hennes längtan till ett enklare liv på landet och klimatångesten... En lättläst feelgood med vissa komplikationer, som inte alls utvecklades på det sätt som jag hade trott till en början.

En roman som rymmer lite av varje. Vardagsnära tankar och trovärdiga karaktärer, humor, igenkänning, kärlek och allvar.
Åh vad jag gillade den här boken! ? Den är rolig, mysig och väcker många tankar.

Det är en mycket aktuell bok som tar upp klimatångest och på vilka sätt man kanske kan värna om miljön. Men det är också en berättelse om en helt vanlig familj som försöker göra sitt bästa för att leva ett bra liv. Boken handlar om Staffan och Anna som gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor. Stefan drömmer om att renovera köket, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva?

När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter en lång depression mer tillfreds än på länge. Efter mycket velande kommer de fram till att ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver?

När de flyttar till det röda torpet i ekobyn känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att smälta in. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Staffan får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att klara av den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ja det är frågan…
Det var en lättläst bladvändare som kom i min postlåda. En bok som jag blev fast i handlingen direkt, jag läste ut den på en dag. Boken tar upp ett aktuellt ämne, klimatångest, som finns i mångas medvetande idag. Kompromisser som det också är en del av i boken, är något man måste göra hela tiden. Ibland blir det bra och ibland blir det inte som man kanske vill... men det blir oftast bra till slut.
Jag har tidigare läst Hannas bok Under två timmar och tyckte den var fantastisk, denna bok är en fristående fortsättning av den boken. Den handlar om Staffan och Anna som lever som de flesta av oss med jobb, barn, hus, renovering, förskola etc och försöker få livet att fungera så smidigt och smärtfritt som möjligt. Anna träffar Frida på ett tåg där hon berättar att hon lever i en EKO-by och det sätter igång tankarna hos Anna om hur deras familj lever angående miljötänk - det resulterar efter tag i alla fall till att Anna och Staffan med barnen flyttar ut till denna EKO-by som heter Ljuskällan.

Boken är lättläst och välskriven och jag kunde inte släppa boken utan sträckläste den. Jag tycker Hanna är fantastisk på att beskriva miljöerna och karaktärerna - jag kunde verkligen leva mig in i byn Ljuskällan och se allt framför mig, skickligt skrivet. Jag gillade boken skarpt och den ligger väldigt rätt i tiden angående miljötänket och hur vardagslivet ofta kan se ut i en familj. Och omslaget är ju helt fantastiskt.