Sverigevänner

Bok av Arash Sanari
Sverigevänner av Arash Sanari handlar hur hans familj gjorde allt för att anpassa sig till det svenska samhället. Familjen kom till Sverige från Iran i mitten av 80-talet och hans pappa ser till att barnen äter lördagsgodis, åker på skidsemester och utför alla tänkbara sporter. Allt detta för att bli så svenska som möjligt.
Sverigevänner - Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn blev nominerad till Augustpriset i år vilket jag verkligen tycker var välförtjänt. Jag tycker det var mycket intressant att både få ta del av Arash och Jamshids tankar då det gav fler perspektiv. Boken är dessutom riktigt lärorik, och ger en bra inblick om hur det är att komma som nyanländ till ett annat land. Jag hade oerhört svårt att lägga ifrån mig boken då historien verkligen fångade mig.
Vilken bok vi har här. Så full av värme, så full av sorg, så full av välmening, så full av orättvisa.

Under läsandets gång får jag mig både en och två tankeställare och en hel del skratt. Skratt, som kanske bara är för mig som slipper de orättvisor, de plågor som undslipper att vara främlingar i våra egna hem.

Författaren har valt att börja varje kapitel med utdrag ur faderns dagbok som skrevs under de första åren i Sverige under det glada 80-talet. Just då när familjen kommit från Iran till Sverige. Där i faderns dagbok finns så mycket klokhet, så mycket värt att uppmärksamma och så mycket tänkvärt att jag knappt vet var jag bör börja någonstans. Jag vill ha mer av detta. Kan inte läsa mig mätt. Sedan kommer författarens egna tankar och upplevelser. Hur är det att växa upp i ett land som från början inte var det du föddes i? Ett land där du som barn kanske komme hitta din plats, men dina föräldrar inte lika lätt kommer finna sin. Hur är det att alltid sticka ut, vara den andre att behöva förstå, tolka, lära om. I ett land de faktiskt inte önskat. Vem vill fly och varför förväntar vi oss i mottagande landet tacksamhet för att de fått lämna allt för att tvingas till vårt land? Någon som vill byta? Nej, jag trodde inte det.

Där under den fina ytan, det välmenade samhället finns de riktigt fula fördomarna. De som hela tiden utgår från att författaren skulle vara en sämre person eftersom han ser ut som han gör. Utblandat med välmenande men dumma och fördomsfulla frågor blir livet tuffare än nödvändigt. En del av livet jag själv slipper, och ärligt, knappt kan sätta mig in i. Herregud dessa orättvisor.
Arash har gått igenom sina och faderns dagböcker från tiden för deras ankomst till Sverige och skrivit en bok om deras upplevelser och tankar. Fadern hade hela tiden siktet på att barnen skulle bli så svenska som möjligt och gav till och med upp en anställning passande hans utbildning för barnens skull.
Boken är intressant och stundtals rolig. Och ger insikt... Rekommenderas!
Den här boken skiljde sig mycket åt jämfört med vad jag brukar läsa. Trots det så tyckte jag mycket om att läsa om Arash som på 80-talet kom till Sverige på flykt från regimen i Iran, och hur familjen gjorde sitt yttersta för att assimilera sig i sitt nya hemland. Kanske tyckte jag allra mest om de autentiska dagboksanteckningarna skriva av författarens pappa. De är fulla av dels lustiga betraktelser över Sverige och svenskarna, och dels skarpsinniga analyser av desamma. Jag har alltid tyckt att det är intressant att få se sin kultur utifrån och hur saker som ter sig helt normala för en själv visar sig vara fullständigt obegripliga för någon annan. Det får en att tänka. Och kanske att bli lite mer ödmjuk.

Det här är en bok som ibland fick mig att le men som också gjorde mig både arg och sorgsen. Summa summarum, en rolig, gripade och tänkvärd bok.
En fin och bra bok om hur det kan vara att integreras i Sverige. Trots bra förutsättningar och hög utbildning blir det inte som Arash pappa tänkt sig, han får en tjänst som han är överkvalificerad för och trivs inte. Han ger sitt allt för att familjen ska bli svenskar och flyttar till Tjörn där de är de enda icke-svenskarna i slutet av 80-talet.
Boken bygger på pappa Jamshids dagboksanteckningar som han sedan kommenterar med sina egna minnen och reflektioner.
Ärligt och personlig bok som borde läsas av många!
Sverigevänner - historien om när jag och pappa försökte bli svenskast på Tjörn. En biografi som börjar i Laxå -86 och sen tar oss fram i nutid via pappans dagböcker och via samtal. Stundtals fnissande igenkännande om hur svenskar är. Hur familjens flytt till Tjörn i ett försök att göra barnen svenska bidrog till att pappan själv hamnade långt utanför. Både jobbmässigt och med vänner. Absolut läsvärd bok. Samtidigt som den är sanslöst humoristisk så är den väldigt vemodig och tankeväckande.
Detta är en ljuvlig bok! Jag skrattade högt men började också att fundera på hur svårt det måste vara att flytta till ett annat land, särskilt ett som Sverige med våra inofficiella ”regler” och bestämmelser. Boken är välskriven men lättläst och man måste bara läsa den här!
Sverigevänner av Arash Sanari handlar om hur författaren och hans familj kämpar för att bli så svenska som möjligt. Familjen kom till Sverige från Iran och pappan i familjen gör allt för att hans barn ska få ett bra liv i Sverige med många möjligheter. För att detta ska vara möjligt måste de anpassa sig till det svenska samhället vilket ibland går överstyr.

Denna bok är hysteriskt rolig, samtidigt som det är en riktig tankeställare. Vad innebär det egentligen att vara svensk? Det är en intressant skildring av det svenska samhället. Trots att familjen kom till Sverige på 80-talet är den högaktuell än idag. Otroligt läsvärd!