Strömsöborna

"Strömsöborna" handlar om idylliska finlandssvenska samhällen befolkade av alldeles vanliga finlandssvenska familjer. På ytan ser allting alltid bra ut. Men Fellman är inte intresserad av yta, hon är intresserad av det som ligger dolt där under. Diktjagen i boken är många - det lilla barnet som ingen riktigt tycker om, en mamma som jämför sig med alla andra duktiga mammor på Snapchat och familjen som försöker att bli minimalister trots att de lärt sig att konsumtion är det som gör dem lyckliga.

Det här är ärligt, ångestfyllt och rytmiskt. Fellman har sin bakgrund inom estradpoesin, det märks, texten är rytmisk och berättande, ibland gränsande till prosa. Den finlandssvenska språkrytmen skiner igenom överallt och gör läsupplevelsen ännu mer autentisk.

Här ställs svåra frågor om vad som är normalt och norm, och varför det behöver vara så? Varför behöver vi leva i en tillrättalagd och idyllisk samtid där det avvikande, konstiga och svåra inte har någon plats? Vad händer med allt det vi vill sopa under mattan och vad händer med oss om vi aldrig får eller vågar uttrycka det?

Även om boken har sin utgångspunkt i svenskfinland så är den allmängiltig. Den handlar om vår samtid och svårigheten i att vara människa i en tid av hyperkonsumtion och sociala medier.