En sista vinter

Håkan Norebäck

En grå decemberdag är Jonny på väg till sin hemort som han inte besökt på mycket länge. Pappan är sjuk och nu vill mamman att familjen försonas och firar jul tillsammans. Det dröjer dock inte länge förrän pappan dör och Jonny blir indragen i familjens smutsiga affärer samtidigt som han plågas av obehagliga minnen. En dag vaknar han upp helt blodig.

3 utgåvor
Välj utgåva
En sista vinterSvenska - Inbunden
ISBN: 9789137154749
En sista vinterSvenska - E-bok
ISBN: 9789137154756
En sista vinterSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789178275878
Om du letar efter en gripande, spännande och fängslande bok så vill jag tipsa om denna. En sista vinter handlar om Jonny, en karaktär som verkligen berör mig på flera sätt. De flesta stunder tycker jag synd om honom men ibland blir jag så arg och besviken på honom och hans val. Men hejar på honom gör jag boken igenom! Boken börjar med att Jonny återvänder till sin barndomsstad. Att återvända hem är inte alltid förknippat med ljusa minnen och trygghet utan det kan också innebära att man återvänder till mörka minnen, en dysfunktionell familj, hemligheter och ett samhälle som minns dig och föraktar dig. Jonny vill återvända till familjen och få en nystart men det blir inte som han tänkt sig. Hans förflutna och hans rykte gör det svårt för honom och det dyker också upp fler och fler hemska minnen för honom. Boken berör på så många sätt och tar upp flera svåra ämnen såsom fördomar, rasism, identitet och utanförskap. En stark debutroman som jag rekommenderar varmt!
En sista vinter är en debutroman som jag hörde väldigt mycket fint om. Jag kan säga att den fångade mitt intresse redan från sida ett.
En sorglig berättelse om utanförskap, skuld och rasism.
Om hur svårt det är att bli fri från dåliga rykten. Om hur ens liv kan vara mörk och eländigt.
Om skuldkänslorna som inte vill försvinna. Jag gillar sättet boken är skiriven på, så djup, så dyster.
Att återvända hem är inte alltid förknippat med lycka. Jonny återvänder och tror att allt kommer bli bra, men inget blir någonsin bra för honom.
Boken dröjer sig kvar i mina tankar länge, efter att jag har läst den.
Väldigt gripande och berörande. Språket går direkt i hjärtat.
Stark debutroman. Läs den.
En sista vinter är en väldigt bra skriven bok. Det är en mörk berättelse men ändå är den lite hoppfull mitt i det mörka. Det är en berättelse som känns att läsa och jag får lägga den i från mig ibland för att smälta det som skrivs.

Boken är gripande och den berör. Den tar upp flera svåra och viktiga ämnen och den är skriven på ett trovärdigt sätt.

Huvudkaraktären Jonny har varit utsatt i hela sitt liv. Han kämpar mot missbruk, mot minnen och skulden över sin brors död. När han flyttar hem igen dras han in i sin brors smutsiga affärer och gör en del tvivelaktiga val. Boken utspelar sig både i nutid och i dåtid och berättelsen knyts ihop bra mot slutet.
Jag gillar verkligen boken! Jag tycker bokens handling och sättet den är skriven på. Jag gillar ju böcker om brokiga familjer och personer som hamnat fel. Det jag tycker extra mycket om är att boken lämnar mig med ganska många funderingar. Det gillar jag, att jag får tänka lite själv.
En sista vinter är lite lik Lite död runt ögonen av David Ärlemalm och den tyckte jag om jättemycket. Och denna ligger inte långt efter.
Boken är väldigt lätt att ta till sig och jag som inte är speciellt insatt i brott och kriminalitet förstår väldigt bra ändå.
Jag har en liten känsla av att det kan komma en bok till eftersom mycket lämnas öppet. Om det blir så skulle jag bli väldigt glad.
En riktigt, riktigt bra bok som kan komma att kvala in på 2020s topp tiolista.
Detta är en debut som får mig att jubla, eftersom den är grymt bra skriven. Historien är dock dyster och framkallar inte så många jubel direkt. Men det är något i det mörka som änfå är hoppfullt. Trots att huvudpersonen Jonny har det galet struligt, strävar han på. Dock mer eller mindre destruktivt, men det går på sätt och vis framåt för honom.

Jonnys mörka tillvaro står alltså i fokus, men författaren lyckas få till det så att det inte blir för dyster. Kanske är det för att Jonny befinner sig i en vardag, som kaoset till trots, ändå innehåller igenkänning. Han är son, före detta pojkvän, bror, gammal skolkompis och så vidare... vanligheten gör att jag som läsare känner mig nära honom och just därför vill jag inte att boken ska ta slut. Jag vill ha mer! Den här boken tycker jag definitivt att ni ska se till att läsa. Den sätter sig i hjärtat.