Vid världens ände

Bok av Jessica Thåström
Borderline personlighetsstörning, en rockstjärnementalitet där känslor är uteslutande svarta eller vita. Får du mat på bordet, tak över huvudet och lever i en medelklass-familj, har du enligt samhället ingen rätt att gnälla över att du mår dåligt. Hjärnan har ingenting med psykisk ohälsa att göra, det är bara dina tankar. Posttraumatisk stress, en diagnos veteraner har patent på. Stämmer detta? Efter en stroke i tonåren, våldtäkt året därpå och boende i ett hem där psykisk ohälsa var vardag, beskriver författaren hur sista droppen kom. Hon ville inte längre vara en del av det destruktiva, orkade inte fortsätta i samma spår. Men att våga tillfriskna från psykisk ohälsa kräver mycket mod och hopp. Författaren delar med sig av sina erfarenheter om Dialektisk Beteendeterapi - en framgångsrik terapi för att behandla bl.a. Borderline personlighetsstörning. Med meningarna "Vill jag verkligen det här? Vill jag minnas för att kunna sluta komma ihåg?" inleder författaren den del i boken där hon blottar sina individuella terapisessioner i traumabehandlingen Prolonged Exposure. Väldigt starkt berättat och med många fina metaforer. Det finns ett spänningsmoment i det samtidigt som Jessica visar en verklighet. Jag tror att en hel del kan känna tröst av Jessicas berättelse, och att hon kan skapa en större förståelse. Leffe Grimwalker
Med tårar tog jag mig igenom boken där man får följa Jessica och hennes resa med psykisk ohälsa. Att få en stroke i tonåren följt av en hemsk våldtäkt och bo där psykisk ohälsa är vardagsmat gör att Jessica hamnade längst ner på den djupaste och mörkaste botten. Vi får läsa om vägen tillbaka till ett friskare psykisk hälsa med möten med terapeut, känslor som stormar, tankar som snurrar. DBT - dialektisk beteendeterapi får vi också läsa om.

Borderline lever jag själv med och kom ihåg att det är inget man föds med utan det kan man få efter olika trauman som man varit med om. Det kan vara allt från självmordsförsök till våldtäkter till en långvarig djup depression som inte behandlas i tid och dess konsekvenser som tillkommer. DBT har jag testat både i grupp och enskilt. Vi människor måste våga prata om psykisk ohälsa, antingen med någon enskild eller offentligt. Viktigt att alla vet att det är inget man ska skämmas för!!

Den kommer ligga varmt om hjärtat och jag kommer rekommendera den till många som jag känner just för att även få lite kunskap om psykisk ohälsa.
Jag gillar boken! Boken är ganska mörk emellanåt och man ska vara beredd på att boken är ganska tung att läsa. Men den är riktigt bra!
Den är väldigt utlämnande och läsaren får följa Thåströms väg tillbaka efter stroke och trauma.
Jag tycker att boken är något lång och vissa partier av boken kunde kortats ner lite.
Det jag tycker om med boken är att vi verkligen får följa med på allt. Det gör att jag fick en större förståelse för det Thåström varit med om och det var lättare att ta in.
Jag tycker om att boken är så utlämnande som den är, jag tror boken hade blivit långtråkig att läsa om den inte varit utlämnande. Det är verkligen ett stort plus!
Alla borde läsa boken!