Fränder

Akin
Bok av Emma Donoghue
»En viktig, rörande roman som stannar kvar hos en långt efter att man läst klart.« The Independent Franskfödde Noah är en pensionerad kemiprofessor som bor på Upper West Side i New York. Han planerar att för första gången sedan han var barn, återvända till sin hemstad Nice. Precis innan Noah ska åka får han ett oväntat samtal från socialtjänsten. Han visar sig vara närmast anhörig till 11-åriga Michael, som behöver bli akut omhändertagen. Motvilligt bestämmer han sig för att ta med pojken på sin resa. Väl framme i Nice, med den minst lika motvilliga Michael i släptåg, börjar Noah nysta i sin familjehistoria. Det omaka paret har till en början svårigheter med att komma överens, men mitt i deras gnabbande om steak frites och skärmtid börjar de sakta att finna varandra. De märker snart att de har mer gemensamt än de trott. Fränder är en varm och gripande berättelse om släktskap, att bemöta det förflutna och vad det egentligen betyder att vara en familj. EMMA DONOGHUE är mest känd för sin kritikerrosade och bästsäljande roman Room, som hon skrev i efterdyningarna av det uppmärksammade Fritzl-fallet i Österrike. Room nominerades till Bookerpriset och den efterföljande filmen har vunnit flera priser, bland annat en Oscar för bästa huvudroll. Emma är född och uppvuxen på Irland, men bor numera i Kanada.
Franskfödde Noah är pensionerad kemiprofessor som bor i New York. Han planerar att för första gången sen han var barn återvända till sin hemstad Nice. Precis när han ska åka blir han kontaktad av socialtjänsten om att ta hand om 11-åriga Michael som behöver bli akut omhändertagen och Noah är närmast anhörig. Motvilligt tar han sig an pojken och de åker till Nice med en motsträvig Michael i släptåg.

Det här var en bok jag sett fram emot att läsa och bokens baksidestext väckte mitt intresse och så hade jag läst så många lovord om boken, men tyvärr så föll inte denna bok mig i smaken. Jag tycker att boken börjar lovande men efter hand som jag läser så tappar jag intresset då jag tycker den är rörig och jag får inte ihop bitarna i mitt huvud. Jag höll på att ge upp ett flertal gånger men jag läste ut den och boken har sina ljuspunkter. Det är ändå fint att läsa om relationen som växer fram mellan Noah och Michael, trots de olikheter och svårigheter som finns. Gillar man att läsa en lågmäld bok i ett långsammare tempo om familjeband och oväntad vänskap så passar den perfekt.
Den här boken är gripande berättelse med mycket kärlek och värme om släktskap, gamla familjehemligheter och den stora frågan: Vad är egentligen en familj? Konflikterna som vi får möta och humorn som faktiskt lyser igenom både här och där i de rappa dialogerna gör att boken både är rolig och lite spännande. Det här är faktiskt en historia som skulle kunna inträffa i verkligheten.

Emmas sätt att fånga mig som läsare är i en klass för sig, språket, miljöer och replikerna är så bra och får hela boken att leva.

Det här är en sådan där berättelse som stannar kvar länge i mitt hjärta och jag älskar det omaka paret som vi får följa under en intensiv tid i Nice.
Jag ville inte att boken skulle ta slut, jag ville hänga längre med Noah och Michael men då jag var så nyfiken så läste och jag lyssnade i en rasande fart. Jag kunde verkligen inte lägga den ifrån mig. Hela tiden ville jag veta mer om den bångstyrige Michael och hans nyfunne släkting Noah.
Det här är en härlig och varm berättelse om två människor som är väldigt olika men som ändå har mer gemensamt än vad de trodde från början. Det är en berättelse om vänskap över generationer, om släktskap och om att möta det förflutna.

Jag tyckte mycket om dialogen, om miljöbeskrivningarna och de två huvudkaraktärerna! Det är så levande och konversationen mellan Noah och Michael är underhållande! Emma skildrar deras olika världar och hur de möts med mycket värme och kärlek.

Det här är en bok du måste uppleva, jag är väldigt glad att jag fick chansen att läsa!
Vilken underbar bok! Välskriven, välavvägd, mysig och med en touch av koncentrerad samtidskritik.

Fränder handar om relationen mellan Noah, en 79-årig änkeman som är ensam i världen men inte nödvändigtvis ledsen över det, och 11-årige Michael, Noahs systers sonson. Noah förbereder sig för att resa till barndomens Nice i Frankrike när en socialarbetare plötsligt dyker upp med nyheter. Michael har bott hos sin mormor eftersom modern sitter i fängelse och fadern är död, men mormorn har nu också hon dött och Michael visar sig inte ha någon annan släkting än Noah för tillfället. Inte förrän de får tag på Michaels moster.

Michael följer med Noah på resan till Frankrike och tillsammans nystar de i det förflutna med hjälp av en bunt svartvita foton Noah hittat bland sin systers tillhörigheter.

Jag föll pladask för den här och om den varma stämningen, pricksäkra karakteriseringen och välkomna resan till Nice inte vore nog, kryddar Donoghue sitt mästerverk med samhällskritik och låter Noah komma på sig själv med att jämföra unge Michaels knappa förhållanden med historiska sådana.

Loved it! Verkligen. Det ska mycket till om jag läser något bättre denna månaden :-)
Vilken formidabel författare Emma Donaghue är. Den här ömsinta, fina berättelsen om den gamle Noah som måste ta hand om 11-årige Michael, letar sig in i hjärtat på läsaren. Jag har faktiskt svårt att släppa taget om den. Jag vill fortsätta läsa om de två och jag vill fortsätta njuta av Emma Donoghues hantverk.
Jag blev inte lika knockad som av Room, men jag älskar dialogerna och personerna i denna bok. Fin berättelse om släktskap, vänskap, historia och generationsgränser.
Noah är en pensionerad kemiprofessor på Upper West Side i New York och planerar att återvända till sin födelsestad Nice för första gången sedan han var barn. Några dagar innan avresan får Noah ett samtal från socialtjänsten, som informerar honom att han är närmast anhörig till elvaåriga Michael som behöver omhändertas akut. Motvilligt bestämmer sig Noah för att ta med sig pojken på resan. Väl på plats i Nice börjar Noah nysta i sin familjehistoria med den motvillige Michael i släptåg. Det omaka paret har till en början svårt att komma överens och har olika åsikter om hur många läsk man bör dricka per dag, vilken mat som är god och skärmtid, men efter ett tag börjar de närma sig varandra.

Fränder är den tredje romanen som jag läser av den irländska författaren Emma Donoghue och i likhet med de två tidigare romanerna (Room och Miraklet) är jag väldigt förtjust i boken. Det här en väldigt bra och charmig berättelse om två omaka personer som binds samman av sitt släktskap som både är rörande och hjärtevärmande. När jag väl började läsa boken kunde jag inte lägga bort den och nu när jag läst ut boken så vill jag läsa mer om Noah och Michael. Jag kommer att rekommendera till alla som vill läsa en bra bok (och troligtvis även andra).