Daisy Jones & The Six

Bok av Taylor Jenkins Reid
ALLA VAR DÄR. ALLA MINNS DET OLIKA. Under en period var Daisy Jones & The Six överallt. Deras album spelades på alla klubbar, de sålde ut arenor över hela världen och deras musik definierade en hel era. Så plötsligt, den 12 juli 1979 splittrades bandet. Utan att någon fick veta varför. Förrän nu. De var älskare och vänner, bröder och rivaler. Rockbandet The Six kunde knappt greppa vilken tur de hade innan allt tog slut. Detta är deras berättelse om hur allt en gång började och de vilda nätterna som följde. Men bandmedlemmarna minns sanningen olika. Det enda som samtliga är ense om är att från den stunden då Daisy Jones barfota klev upp på scenen på the Whisky blev ingenting sig likt. Att skapa musik handlar aldrig bara om musiken. Och ibland kan skiljelinjen mellan ljudvågor och känslor vara svår att uppfatta. Daisy Jones & The Six är berättelsen om bandets uppgång och dramatiska fall, vid toppen av deras framgång. Det är en omvälvande kärlekshistoria och ett ikoniskt porträtt, skrivet som ett muntligt vittnesmål över ett av 70-talets främsta (men aldrig existerande) rockband. Taylor Jenkins Reid bor i Los Angeles med sin man, dotter och hund. Hon har skrivit ett flertal bästsäljande romaner varav den senaste, Evelyn Hugos sju äkta män, är utgiven på svenska.
Jag tyckte verkligen om Daisy Jones & The Six och den fick mig att vilja läsa mer av Taylor Jenkins Reid.
Lyssnade på ljudboken och den var jättebra! Boken handlar om det fiktiva rockbandet Daisy Jones & The Six och är skriven som en biografi om bandet. Konceptet var verkligen perfekt för ljudboksformatet - så rekommenderar verkligen att lyssna på den!
Daisy Jones & The Six är ett av 70-talets största (fiktiva) rockband men över en natt splittras hela bandet. I boken får vi i intervjuform följa bandmedlemmarna och ytterligare några personer i deras närhet. Bit för bit nystas bandets historia och händelserna som ledde fram till uppbrottet upp, men alla har sina egna minnen och upplevelser av vad som egentligen hände.

Det är fullt av dekadens och droger men här finns även vänskap och kärlek, alla känslor ryms i den här boken. Historien är i stora drag så väl berättad att man tvivlar på att bandet verkligen inte funnits på riktigt. Jag lyssnade på ljudboken vilket gjorde det lätt att hålla isär alla olika karaktärer. Det här är rekommenderad läsning, speciellt för alla musikintresserade.
Herre gud vilken bok. Jag växlade mellan att hetsläsa för att jag tyckte om den så mycket och att pausa läsningen av samma anledning för att jag inte ville att den skulle ta slut.

Vi får följa Daisy Jones och bandet The Six på olika håll först för att sedan följa dem tillsammans. Bandet som blev större än störst och med allt vad det innebär. Kärlek, droger, konflikter och storslagna konserter.

Den är skriven som en lång intervju vilket jag först trodde skulle göra att läsningen skulle flyta på lite sämre, men ack så fel jag hade. Detta har varit en bladvändare av rang. Jag som själv älskar 60- & 70tals-musik älskade upplägget och, vad jag tolkar det, flörten med Fleetwood Mac.

Språket är flytande och jag märkte inte ens av att jag läste på Engelska.

Jag kan verkligen inte göra annat än att säga LÄS DEN. Detta har varit en av de bästa böckerna jag läst i år, eller ja, en av de bästa böckerna jag har läst punkt.
Den här boken fungerade inte alls för mig. Konceptet är starkt, om hur medlemmarna i Daisy Jones & The Six berättar om tiden som ett av de största bandet i världen, och allt som egentligen hände bakom scenen. Men intervjuformatet lämnar för mycket osagt, och upplägget blir platt, känslolöst, och ointressant. Till slut blir det ganska långtråkigt att läsa hundratals sidor av intensivt låtskrivande när en varken bryr sig om karaktärerna eller musiken, och dessutom inte kan höra låtarna. Historien skulle troligtvis gjort sig mycket bättre som tv-serie eller film.
Älskar upplägget av boken (den är skriven i intervjuform). Känns verkligen som att läsa om ett riktigt 70-tals band med dess drama och droger. Gillar att författarinnan inte förskönar droger utan att man faktiskt får se vilka följder användandet kan leda till.
Det bör nämnas att det är en del personer som man ska hålla reda på men jag tycker att man får ganska bra koll på alla nästan direkt. Jag förstår att den fått så bra recensioner av de flesta som läst den och jag sållar mig till den skaran. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör den så bra. Man bör helt enkelt läsa den själv för att förstå det.
Daisy Jones & The Six är berättelsen om bandets upp-gång och dramatiska fall, vid toppen av deras framgång. Det är en omvälvande kärlekshistoria och ett ikoniskt porträtt, skrivet som ett muntligt vittnesmål över ett av 70-talets främsta (men aldrig existerande) rockband.

TAYLOR JENKINS REID är en bästsäljande amerikansk författare som bor i Los Angeles med sin man och dotter. Hon har skrivit ett flertal romaner varav den senaste, Evelyn Hugos sju äkta män, är översatt till svenska. Innan hon slog igenom som romanförfattare var hon verksam inom filmproduktion.

Vilken läsupplevelse! En bok jag inte trodde skulle vara i min smak, men så fel jag hade. upplevelse! Boken är lysande och omöjlig att lägga ifrån sig. Rekommenderar den starkt!
Hur lässugen blir man inte av att bara titta på den här karamellen till bok!
Jag blev även glatt överraskad När jag läste den.
Vi får följa Daisy Jones tillsammans med bandet The Six från deras uppgång till bandets splittring. Det får vi göra genom att höra bandmedlemmarnas egna ord då hela boken byggs på en intervju.
Allt känns väldigt trovärdigt! Miljöer och personligheter. Jag gillar verkligen känslan som den här boken levererar.
En härlig bok om musik, droger, turnéliv, kärlek (både vänskaps och kärleks).
Tummen upp för den här lite annorlunda boken, om ett band som aldrig existerat på riktigt!
Jag älskade författarens förra bok "Evelyn Hugo..." och gav den 5 stjärnor så mina förväntningar på denna var skyhöga. Tyvärr levde den inte riktigt upp till dem utan blev bara 4 stjärnor p g a att jag inte riktigt gillade Daisy Jones. :( Synd, för författaren skriver verkligen bra!
3,5

Daisy Jones, känsidbarn uppvuxen med allt man kan önska sig utom föräldrarnas kärlek möter bröderna Dunnes band, the Six i LA under sent sjuttiotal, en tid präglad av sex, drugs & rock'n'roll. Visst är det en del sex i "Daisy Jones & The Six" men framförallt mycket av de andra två.

Boken andas sjuttiotal genom den liberala inställningen till droger, man praktiskt taget känner lukten av braj i vissa stycken, men också genom modet. Billy Dunne bär nästan alltid s.k. kanadasmoking, jeansskjorta och jeans, någon har mustasch, herrshorts med små delfiner på nämns. Kvinnorna har polotröja och minikjol och bär inte BH.

Taylor Jenkins Reid har skrivit en bok i intervjuform. Genom åren då respektive bandmedlemmars karriärer sätter igång tills dess att sjuttiotalets mest kända (och påhittade) band splittras guidas vi genom händelseförloppet av de som var med. Daisy själv, bröderna Dunne och övriga bandmedlemmar med inhopp från Billy Dunnes fru, Daisys bästa vän m.fl. Sättet att berätta gör att man kan se filmen framför sig, eller kanske snarare en podcast, och man får ofta lust att googla fram skivomslag och bilder på bandmedlemmar, eller kolla upp låtar på Spotify.

Det relationerna som står i centrum i boken. Framförallt de mellan Billy och hans fru, samt mellan Daisy och Billy och resten av världen.

"Håll käften för fan. Billy. Jag gifte mig med en musiker. Du ska vara musiker. Om jag ville köra herrgårdsvagn och ha köttfärslimpan klar till sex, skulle jag gift mig med min pappa."

Billys fru Camila är lika envis som självutplånande. I kontrast till henne befinner sig trasiga Daisy, självsäker som få men utan ett uns självkänsla. Hennes vårdslösa förhållande till droger och till sig själv berör. Det är inte utan att jag blir påmind om "Little girl blue", den hjärtskärande dokumentären om Janis Joplin.

"För jag trodde det var meningen att riktig kärlek skulle slita dig i stycken och plåga dig och få hjärtat att klappa fruktansvärt hemskt. Jag trodde kärlek var bomber och tårar och blod (...)Jag trodde kärlek var krig."

"Daisy Jones & The Six" påverkar en, det gör den. Och den är rappt skriven, stundtals rolig men jag undrar om inte mycket av berättarstilen går förlorad i översättningen. Många gånger läser jag något och förstår vilket engelskt uttryck som översätts och tänker att karaktärernas tal antagligen var mer distinkta i originalversionen. Men det är ju inte bokens fel, utan hur engelskan och svenskan skiljer sig åt.

Med tanke på bokens popularitet skulle det inte förvåna mig om någon gjorde riktiga låtar av texterna som finns längs bak i boken. Och ingen skulle bli gladare av det än jag. Jag kan se framför mig när Daisy Jones och Billy Dunne sjunger Honeycomb acappella, Lite som Lady Gaga och Bradley Cooper på Oscarsgalan. Kom inte och påstå att de två inte älskar varandra. Någonstans längst inne.