Klimatkrisens Sverige : så förändras vårt land från norr till söder

Erika Bjerström

Boken är en skildring hur den globala uppvärmningen påverkar Sverige från Abisko i norr till Ystad i söder. Uppvärmningen i Sverige går dubbelt så snabbt jämförelsevis med genomsnittet eftersom Sverige är ett arktiskt land. Detta leder till ett varmare och grönare Sverige där naturfloran ändras och djurarter förflyttar sig och andra kommer att försvinna helt. Klimatkrisen kommer även medföra nya pandemier. Allt går fortare än vad forskarna först trodde.

Något jag alltid undrat och fram tills nu inte fått svar på är hur det kommer att bli här hemma? Sverige är ett av de bättre länderna att befinna sig i, så mycket har jag förstått, men vad kommer jag att uppleva? Vad kommer mina barn och barnbarn att uppleva? Och hur snart?

“Klimatkrisens Sverige” försöker besvara de frågorna. Bjertström börjar i Fjällen, och tar sig sakta ned mot Skåne. Under resan berättar hon om förändrade landskap, arter som konkurreras ut eller inte klarar temperaturomställningen och om invasiva arter. Här i norden höjs temperaturen med 2-7C vilket förlänger växtsäsongen med en till tre månader. Gött, tänker ni kanske. Det är bara att somrarna blir torrare medan vintrarna drabbas av enorma skyfall vilket inte är idealiskt för jordbruket. Grundvattnet påverkas, på sina ställen drabbas vi av ras och erosion, i Skåne försvinner sandstränderna. Översvämningar drabbar städerna hårt och pandemier och andra sjukdomar hotar i takt med att permafrosten tinas upp och insekter som malariamygg flyttar norrut.

Men eftersom Sverige trots allt drabbas mindre än sydligare länder vill de vars hemländer inte längre går att leva i komma hit. Det rör sig om många människor. Betydligt fler än under flyktingkrisen 2015 något som borde få Sverigedemokraterna att göra klimatfrågan till sin största prioritet.

Boken ger också en intressant insikt i hur landets kommuner rustar inför klimatförändringarna, men inte mycket om deras preventiva arbete. Finns det något sådant? Bjerström skriver att hon är orolig och jag tror henne men nästan som för att lugna oss intervjuar hon ett gäng optimister som tror på marknaden som lösningen i kampen mot utsläppen. Det tar lite udden av den känsla av brådska och vikt jag tror att boken vill förmedla. Särskilt eftersom tidsperspektivet är vagt, när kommer dessa förändringar att ske? Ja vissa är redan på gång medan andra kommer sannolikt att drabba oss innan seklets slut.

Det har ändå varit en väldigt värdefull läsning, jag vill veta vad som kommer och vad som görs åt det, även om jag känner att andra lösningar, som att drastiskt minska marknadens inflytande över mänsklighetens framtid vore betydligt smartare än att lämna ödet i händerna på kvinnor och män vars främsta mål är att tjäna pengar.
En bok som gör klimatförändringarna mer konkreta. Från det lilla vattendraget till hela stränder.

Det är både skrämmande läsning men samtidigt är man tacksam över att man bor här. Fortsatt inaktivitet i grunden rasistiskt även om vi alla kommer att drabbas lika hårt så småningom, när jorden inte längre går att bo på.