Bakom väggens dörrar
Bok av Kristina Suomela
Knackningar i väggarna, fotsteg och fnitter i barndomsrummet.
Spår efter blöta barnfötter över golven i stugan och någon som verkar vilja se henne död.
Tindra återvänder till stugan hon tillbringat somrarna i som barn. I sjön utanför stugan drunknade hennes tvillingsyster när de var fyra år. Men vad var det egentligen som hände? Och vem eller vad är det som rör sig i väggarna?
I stugorna runt sjön Råtjärn, en sommaridyll ur en besökares ögon, har det skett saker som ingen vill tala om. Mörka hemligheter och mystiska dödsfall.
Bakom väggens dörrar är den fristående uppföljaren till "Karne - Skriet från häxberget".
4,5/5
Jag är den absolut fegaste människa jag vet, det får inte vara för läskigt för då vågar jag inte titta eller läsa. Och ändå ger jag mig på den här, som får mig att rysa rakt igenom. Men det är spännande och en riktig bladvändare, som får mig att fortsätta trots att det är läskigt.
Det här är den fristående fortsättningen på Karne – Skriet från häxberget och här får vi istället följa Tindra, som också jobbar på samma förlag, när hon återvänder till stugan som hon tillbringade sin barndoms somrar i och där hennes tvillingsyster drunknade när de var små. Hon får bo i en stuga som renoverats och där otroligt många skumma saker börjar hända. Varför kommer hennes döda syster tillbaka efter alla år och hemsöker henne?
Här möter dåtid och nutid varandra och knyts ihop snyggt på slutet. Är det trovärdigt? Njae, men det är oerhört snyggt skrivet och väldigt spännande. Att lära känna Oskar genom hans liv och förstå bakgrunden till det hela är både hjärtskärande och riktigt otäckt. Som förälder till tvillingar lägger det dessutom på en extra dimension av otäckhet för mig. Någon som känner att hen måste utrota obalansen och gör det genom att döda en ur ett tvillingpar gjorde att jag nästan ville väcka mina tjejer och säga åt dem att aldrig någonsin prata med någon över huvud taget igen.
Persongalleriet är lagom stort, speciellt eftersom det är ungefär samma personer som florerar under både dåtid och nutid. Jag gillar Tindra som huvudperson och förstår inte alls hur hon kan vara så himla orädd. En annan hade ju sprungit därifrån fortare än ögat, vid första kontakten till något övernaturligt. Jag gillar också hur den här boken knyts ihop med Karne, då vi både får möta Märit igen och indirekt även Gustav. Men, det här är en fristående berättelse och fungerar väldigt bra att läsa i sig själv, man behöver ingen riktig förförståelse från Karne för att kunna njuta av den här. Det ger dock ett extra djup och mer förståelse för vad som händer, om man har gjort det.
Det är ett driv rakt igenom boken som får den att bli ännu mer spännande och gör den till en bladvändare på riktigt. Jag gillar också att allt inte är läskigt utan att det också finns relationer och kärlek som spirar mellan allt det hemska så att jag får lite andningspauser. Det hjälper mig också att känna mig delaktig och som en i gänget, även om jag inte är helt säker på att det här gänget är just det jag borde vilja hänga med. Jag gillar också den stora skillnaden från Karne, där det var ett större hopp mellan det historiska och mellan nutiden, där det här känns mer ”rimligt” övernaturligt, och på det sättet också oerhört mycket läskigare för mig.
Jag är den absolut fegaste människa jag vet, det får inte vara för läskigt för då vågar jag inte titta eller läsa. Och ändå ger jag mig på den här, som får mig att rysa rakt igenom. Men det är spännande och en riktig bladvändare, som får mig att fortsätta trots att det är läskigt.
Det här är den fristående fortsättningen på Karne – Skriet från häxberget och här får vi istället följa Tindra, som också jobbar på samma förlag, när hon återvänder till stugan som hon tillbringade sin barndoms somrar i och där hennes tvillingsyster drunknade när de var små. Hon får bo i en stuga som renoverats och där otroligt många skumma saker börjar hända. Varför kommer hennes döda syster tillbaka efter alla år och hemsöker henne?
Här möter dåtid och nutid varandra och knyts ihop snyggt på slutet. Är det trovärdigt? Njae, men det är oerhört snyggt skrivet och väldigt spännande. Att lära känna Oskar genom hans liv och förstå bakgrunden till det hela är både hjärtskärande och riktigt otäckt. Som förälder till tvillingar lägger det dessutom på en extra dimension av otäckhet för mig. Någon som känner att hen måste utrota obalansen och gör det genom att döda en ur ett tvillingpar gjorde att jag nästan ville väcka mina tjejer och säga åt dem att aldrig någonsin prata med någon över huvud taget igen.
Persongalleriet är lagom stort, speciellt eftersom det är ungefär samma personer som florerar under både dåtid och nutid. Jag gillar Tindra som huvudperson och förstår inte alls hur hon kan vara så himla orädd. En annan hade ju sprungit därifrån fortare än ögat, vid första kontakten till något övernaturligt. Jag gillar också hur den här boken knyts ihop med Karne, då vi både får möta Märit igen och indirekt även Gustav. Men, det här är en fristående berättelse och fungerar väldigt bra att läsa i sig själv, man behöver ingen riktig förförståelse från Karne för att kunna njuta av den här. Det ger dock ett extra djup och mer förståelse för vad som händer, om man har gjort det.
Det är ett driv rakt igenom boken som får den att bli ännu mer spännande och gör den till en bladvändare på riktigt. Jag gillar också att allt inte är läskigt utan att det också finns relationer och kärlek som spirar mellan allt det hemska så att jag får lite andningspauser. Det hjälper mig också att känna mig delaktig och som en i gänget, även om jag inte är helt säker på att det här gänget är just det jag borde vilja hänga med. Jag gillar också den stora skillnaden från Karne, där det var ett större hopp mellan det historiska och mellan nutiden, där det här känns mer ”rimligt” övernaturligt, och på det sättet också oerhört mycket läskigare för mig.