Den trettonde lärjungen

Bok av Christina Erikson
Kommissarie Elias Svensson får rycka ut till Oskarshamn där en blodtäckt man utan minne stapplar in på polisstationen. Än en gång får författaren Cornelia Lind hjälpa till med sina specialkunskaper samtidigt som hon brottas med personliga problem. Spåren leder till ett hälsohem med kunder från både samhällets topp- och bottenskikt och människans allra mörkaste sidor visar sig.
3 utgåvor
Välj utgåva
Den trettonde lärjungenSvenska - Inbunden
ISBN: 9789100181949
Den trettonde lärjungenSvenska - Okänt
ISBN: 9789100184209
Den trettonde lärjungenSvenska - Okänt
ISBN: 9789100183394
En man stapplar in på polisstationen i Oskarshamn, täckt i någon annans blod och helt utan minne. Dessutom, inte långt därpå, påträffas ett lik i skogen. Detta leder till att Elias Svensson och hans kollegor vid Stockholmspolisen kallas ner till Småland för att utreda fallet.
Cornelia Lind som återigen bistår polisen, denna gång i den nya konstellationen, försöker balansera sitt påfrestande privatliv med sin roll i gruppen som är att påvisa detaljer som andra missar kring de misstänkta.
.
Tyckte, precis som Christinas tidigare böcker, väldigt mycket om den här. Språket flyter på, kapitlen är lagom långa och historien driver en hela tiden framåt. "Bara ett kapitel till" sa jag till mig själv tills att boken några timmar senare var utläst.
.
Denna deckare har allt jag önskar. Nogran research, spänning och karaktärer som man gillar.
❥ Recension

Jag blev inte ett dugg besviken av tredje boken i serien om Forsete. Genom hela boken tänkte jag "vafan är det som pågår!?" och var tvungen att läsa några kapitel till. Precis som de andra två böckerna, Din vän Forsete och Ensamvarg, är det otroligt välskrivet, spännande och med ett gediget karaktärsgalleri med djup och detaljer. Erikson har både fingertoppkänsla och en förmåga att knyta ihop de mest otroliga röror. Bravo!

Slutet var oväntat för mig och lämnar mig med en längtan efter nästa bok, precis som vanligt när det gäller Christina Eriksons böcker.

Boken får 🦷🦷🦷🦷 av 5.
Den tredje delen av Christina Eriksons serie om poliskommissarie Elias Svensson och hans nya specialgrupp ”P” på NOA heter ”Den trettonde lärljungen.
Denna gången beger sig teamet till Oskarshamn för att hjälpa till att lösa ett ovanligt komplicerat brott. Det handlar om nya lik som dyker upp i gamla gravar, före detta missbrukare som arbetar på ett hälsohem som försvinner och psykologer som tappar minnet. Finns det någon koppling mellan de olika händelserna? Elias nya grupp försöker reda i trådarna och tar även denna gång hjälp av Cornelia Linds experthjälp kring psykopater. Jag tycker nog att de två första delarna hade en mer intressant handling och gav mig som läsare mer. Samtidigt gillar jag de olika karaktärerna i boken. Elias Svensons pedantiska skoputsande, Cornelias fortsatta utsatthet av ex-maken trots bodelning och uppklarad vårdnadstvist och poliskollegan Lenas smygsupande och hemska humörsvängningar. Så jag ser fram emot fler böcker i samma serie!
En mycket bra tredje del i serien.
Älskar hennes typ av deckare/spänningsromaner, dem är lite annorlunda än annat man har läst. Böckerna är väldigt psykologiska och man måste nästan sätta sig in i böckerna väldigt mycket för att förstå innebörden och hänga med.
Senaste boken ut jag läst är Christina Eriksons tredje bok om polisen Elias Svensson och författarinnan Cornelia Lind.
”Den trettonde lärjungen" börjar med att
en okänd man kommer in på polisstationen i Oskarshamn, täckt i någon annans blod och helt utan minne. Inte långt därpå påträffas ett lik i skogen. Elias Svensson och hans kollegor på NOA vid Stockholmspolisen kallas ner till Småland och upptäcker kopplingar till ett hälsohem med klientel från både överklassen och samhällets bottenskikt.
Cornelia Lind kommer åter att bistå polisen samtidigt som hennes exman fortsätter terrorisera henne och hennes barn.
Och återigen finns Forsete som i det dolda hjälper dem i deras jakt.

En spännande kriminalroman där vi åter får träffa de karaktärer som vi lärt känna i de två första böckerna, dock kanske något flyktigt denna gång och inte lika på djupet som i tidigare böcker. Några lösa trådar och den mesta spänningen mot slutet bäddar för uppföljare... Informativ om psykopati.
Ska bli spännande att fortsätta läsa om gruppen och även följa dem mer på privata planet. Ser fram emot en fjärde del!
”Den trettonde lärjungen” är den tredje boken i Christina Eriksons bok i serien om Forsete, poliskommissarie Elias Svensson och författaren Cornelia Lind. Den är minst lika bra och spännande som de tidigare böckerna. Läs gärna böckerna i rätt ordning för att få ut så mycket som möjligt av läsupplevelsen. Det är bra att känna till lite av Elias och Cornelias bakgrund för att hänga med i handlingen även om de i denna boken får ett helt nytt fall på halsen. I denna boken får man även reda på lite mer om Forsetes grupps bakgrund, jag ser fram emot att få reda på ännu mer om Forsete i nästa bok.

Boken börjar med att en man utan minne kommer in på polisstationen i Oskarshamn helt nedblodad med någon annans blod. Kort därpå hittas en kropp nedgrävd i någon annans grav på en kyrkogård. Polisen Elias nystartade grupp inom NOA blir nedkallade från Stockholm för att hjälpa till. De upptäcker kopplingar till ett hälsohem för ett finare klientel där personer från samhällets bottenskikt arbetar.
En väldigt efterlängtad bok!
Likt de två tidigare böckerna om Elias, Cornelia och Forsete - är även denna välskriven och innehåller både spänning och intressanta persongalleri.
Karaktärerna blir som mina vänner och jag befinner mig mitt bland dem och löser brott och brottas med personliga problem.

Kanske var denna inte riktigt lika mycket bladvändare som den allra första - men absolut ett måste att läsa.
Den här serien är en av mina absoluta favoriter. Jag har läst de två tidigare delarna och verkligen älskat de och efter att ha läst ut denna så vet jag inte riktigt vad mer jag behöver säga än att Christina Erikson gjort det igen! Och hon har gjort det så fantastiskt bra!

Detta är en riktig bladvändare och en fantastisk fortsättning i den här serien.

Den trettonde lärjungen är så otroligt välskriven. Jag gillar verkligen hur hon skriver för det är verkligen spännande från första till sista sidan.

Jag sträckläste den sista halvan av boken för det var omöjligt att sluta, och då menar jag omöjligt. Och vilket slut och vilken cliffhanger!
Återigen så är det fantastiska karaktärer som jag gillar väldigt mycket. Boken har även så bra miljöbeskrivningar, det känns verkligen som man är där när man läser.
När en blodig man kliver in på polisstationen i Oskarshamn är det ett tydligt faktum att någonting traumatiskt har inträffat. Blodet är inte hans eget och hans fåordiga utsaga stödjer tesen att någon bragts om livet. Elias Svensson och hans kollegor vid NOA tillkallas då ett lik påträffas och tillsammans med konsulten Cornelia Lind beger de sig söder ut för att bistå utredningen.

Den trettonde lärjungen är en spänningsroman som ger det mörkaste Småland en helt ny innebörd, för här är det inte de djupa granskogarna utan den mänskliga ondskan som sänker sina skuggor över handlingen. Spåret leder till ett hälsohem med ett brokigt klientel och mot den lokala kyrkogården som visar sig vara det optimala gömstället om man vill dumpa ett lik. Christina Erikson lägger stor vikt vid detaljerna och låter dem tala för sig själva och den lysande gestaltningen är det som gör att berättelsen kryper under huden. Eriksons sätt att visa hur människors liv undermineras till dess att de tappar all kontroll fortsätter att utmärka sig som ett av genrens vassaste psykologiska grepp.

Manipulativa karaktärsdrag står i fokus även i den här boken och vi får fortsätta följa Cornelias kamp både mot ett privat helvete och för att öka allmänhetens kunskap om psykopatens kännetecken. I kulisserna verkar fortfarande vår vän Forsete och hämndens ängel fortsätter att vara en skuggestalt, undanglidande och omöjlig för läsaren att få något grepp om. Möjligen hade jag kunnat se att någon mer ledtråd i denna följetong presenterades, men samtidigt är mystiken kring denna premiss väl värd att följa vidare. Det finns ändå en rimlighet i att den ondska Forsete bekämpar aldrig tycks sina och dö ut.