Kameleonten

Bok av Jonas Moström
Likt en kameleont byter seriemördaren skepnad till allt från receptionist, läkare, lokalvårdare och det finns ingen yrkesroll han inte kan låtsas ha för att kunna begå sina mord. En utstuderad mördare som drar in medlemmar i Nationella gärningsmannaprofilgruppen i sitt rollspel där de sätter allt på spel. En thriller som behåller greppet om läsaren från början till slut.
Sträckläsning av ytterligare en spännande bok av Jonas Moström ! Om seriemördaren Kameleonten som nu har dykt upp igen efter sju år . Rysningar av obehag och ända till slutet anar man inte vem han är !
En kvinna blir strypt under en massage på Sturebadet. I hennes navel ligger en tärning med fyra prickar uppåt. Allt tyder på att det är Kameleonten som är tillbaka. För sju år sedan tog han livet av tre personer innan chefen för Nationella gärningsmannaprofilgruppen Ingemar Granstam nästan lyckas stoppa honom.

Kameleonten är en riktigt ruggig seriemördare. Med ett alldagligt utseende och en fantastisk förmåga att maskera sig, inte bara lyckas att smälta in på de mesta skilda ställen. Han lyckas också få folk att tycka om och lita på honom. Innan de dör. Den här gången verkar han dessutom vara ute efter någon av medlemmarna i gruppen.

En spännande bladvändare som blir extra obehaglig av vanligheten. Vem kan man egentligen lita på? Trots bristen på spår känner gruppen ändå att de närmar sig och kanske kan de till slut utnyttja Kameleontens vilja att synas.

En bok som är omöjlig att lägga ifrån sig.
Den första julklappsboken från julen 2020 är läst. Jag gick ut hårt och valde en av de böcker jag hetast hade önskat mig, Jonas Moströms bok Kameleonten. Detta är den sjunde boken i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommisarie Johan Axberg. Som vanligt i serien utspelar sig vissa delar i Uppsala.

Kameleonten är benämningen på en seriemördare som har gäckat Nationella gärningsmannaprofilgruppen tidigare. När en advokat hittas strypt på Sturebadet i Stockholm kallas gruppen in. Då har seriemördaren haft en paus på sju år. Kameleonten är en mästare i att förklä sig, men det finns en sak gemensamt vid samtliga mord: mördaren lämnar en tärning efter sig. Utöver detta har Nathalie och Johan haft en relation som har avslutats eftersom Johan har valt att stanna hos sin familj. Givetsvis komplicerar detta deras arbetsrelation. Nu har emellertid Johan nåt på hjärtat som ska visa sig vända upp och ner på allt.

En kriminalroman som är spännande redan från start bådar gott. Jag kommer snabbt in i boken och handlingen. Boken andas fart och fläkt även om författaren nu har lagt sina många och snabba miljöskildringar av Uppsala lite mer på is jämfört med tidigare böcker. (Jag vill ändå påpeka att ett besök till Uppsala för research kanske hade varit av värde – restaurang Lingon, som besöks i boken, las ner 2017.) Det blir gärna för mycket av det goda i de första sex delarna. Nu är det mer fokus på personer och karaktärsteckning, vilket är mer intressant i den här typen av litteratur, kriminalromaner, tycker jag. En välskriven sån är också en fröjd att läsa, trots att jag hittar ytterligare ett par frågetecken, som jag markerar med blyertspenna.

Jag tycker att det här är en fruktansvärt obehaglig och rafflande historia, inte bara i början utan ända till slutet. Därför blir mitt omdöme, frågetecken och Lingon till trots, det högsta.
Kameleonten är en spännande deckare, med korta kapitel och ett högt tempo. Vi får följa polisens arbete, men även Kameleonten. Eftersom vi tidigt får veta hur Kameleonten går till väga när han byter förklädnad inser man att han kan vara precis vem som helst. Det gör att både polisen och vi läsare hela tiden blir misstänksamma så fort det kommer in en ny karaktär. Vem är Kameleonten under utklädnaden?

Jag har läst de första två delarna i serien, men det var några år sedan, så det var bra med ett persongalleri i början av boken. Det var även tydliga presentationer av alla huvudpersoner i början av boken. Det gjorde att även om jag inte läst alla de tidigare böckerna i serien så fick jag ändå snabbt koll på personerna.
Sjunde boken om Nathalie som är psykiatriker och kriminalare Jonas och deras specialgrupp. Redan fr början dras man in i boken och tempot är högt. Jag hoppade mellan vem mördaren var flera gånger men visade sig på slutet att jag hade helt fel, vilket jag tycker är riktigt kul när det vänder helt från vad man tror. Moström blir bara bättre och bättre och nu längtar jag efter nästa då denna slutade med en riktig cliffhanger
Tack Norstedt förlag för överraskningen!

Kameleonten handlar om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommissarien Johan Axberg som tar sig an fallet om en person som mördar och maskerar sig inför varje mord - och får då namnet Kameleonten. Advokaten Sophie Ceder blir strypt och det är början på en rapp katt-och-råtta-lek där allting kan hända.

Jag har ofta väldigt svårt för polisdeckare där man följer poliser i deras utredning till att fälla en person, men jag tycker ändå att Moströms skrivsätt och rappa berättarteknik med korta kapitel och mycket dialog gjorde det roligt att läsa. Sedan också att kameleonten förklädde sig till olika typer av yrken gjorde det ju bara ännu roligare att försöka gissa vem som var mördaren.

Det som gör att den här deckaren lyfts för mig är just den rappa berättartekniken. Det är lätt att hänga med bland alla personer och relationer. Jag har inte läst någon bok av Moström tidigare, vilket underlättade avsevärt att ha ett litet persongalleri i början som förklarade relationerna också. Däremot tycker jag att han väver in det bra i historien och man skulle även förstått utan persongallerit. Också roligt att en av karaktärerna är från Kiruna, vilket jag inte tycker man ser ofta inom litteraturen. Jag hade däremot önskat att blivit helt chockad över vem det var som var kameleonten, för mig var det rätt självklart. Men vägen dit var ändå rolig att följa!

Rekommenderar till dig som gillar: rappa och dialogbaserade berättelser, snabba vändningar, pulshöjande och deckare med polisperspektiv.
Kameleonten av Jonas Moström är den sjunde delen om psykiatrikern Nathalie Svensson och Poliskommissarie Johan Axberg. Denna gång jagar de en seriemördare som de kallar Kameleonten eftersom mördaren lyckas smälta in i omgivningen och agerar bl.a som massör, präst, läkare. Kännetecknet är en tärning där siffertalet ökar för varje nytt mord. Mördarens offer tycks vara slumpvis utvalda men allteftersom gruppen närmar sig blir de också allt mer övertygade om att det är någon i deras enhet som är mördarens verkliga offer. Samtidigt får vi följa Nathalie och Johans privata relation som nu är kylig eftersom Johan i den förra delen valde att stanna hos sin familj. Som alltid är det en välskriven och realistisk berättelse med en personlig känsla. Det känns som om man känner karaktärerna och vet hur de tänker. Hoppas på en fortsättning eftersom denna del slutar mitt i en händelse! #jonasmoström #kameleonten #norstedtsförlag #nathaliesvenssonjohanaxberg #seriemördare #läslov2020
Jag har läst de två första delarna om Nathalie Svensson och Johan Axberg och verkligen uppskattat dem. Av någon anledning kom jag aldrig igenom den tredje delen och har sedan dess inte läst något av Jonas Moström. Men efter denna.. Wow! Vilken bladvändare! Jag kommer definitivt läsa resten av serien nu.. om än i lite omvänd ordning.. men jag ska nog överleva! Kameleonten har inte visat sig på drygt sju år men är plötsligt tillbaka. Han vill ha hämnd och han vill bli sedd. Men som den kameleont han är blir han ju aldrig just det; polisen och psykiatrikern letar bland misstänkta och famlar i mörker. Trots att de snart förstår att han finns någonstans i absoluta närheten av Gärningsmannaprofilgruppen, GMP, lyckas de inte avslöja honom. Det är nästan klaustrofobiskt när man följer deras jakt och läskigt värre. Jag har mina misstankar, som faktiskt infrias, men det förtar inte spänningen.
Älskar de tidigare böckerna i serien och även denna höll måttet. Spännande med oväntade tvister och vändningar,väldigt oförutsägbar. Mycket bra miljöbeskrivningar och språket är enkelt. Karaktärerna är väldigt intressanta att följa. Slutet var spännande och gripande, oförutsägbart.