Kråkorna

Bok av Peter Bergting
Kim undviker i det längsta att läsa vad som står skri vet på lapparna som sitter uppsatta överallt i huset. Något iakttar Kim genom sovrumsfönstret och på taket till ladan sitter massvis med kråkor. Kim ärver sina farföräldrar hus och måste åter vända till platsen där hen växte upp. Det blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet. Kråkorna är en vacker och stark grafisk roman om att hitta sig själv bland smärt samma minnen och försonas med den man är.
I “Kråkorna” av Anders Fager och Peter Bergting (Natur & Kultur, år 2020) återvänder Kim till sin barndomsstad Teg. Hen har ärvt sina farföräldrars hus och under vistelsen kommer minnena från en förfluten tid tillbaka till Kim, samtidigt som underliga saker sker. Om Kim bara kunde förmå sig att läsa på de uppsatta lapparna…

Det är en mycket stämningsfull och mörk , men samtidigt vacker berättelse som brer ut sig genom Fagers språk och Bergtings illustrationer. Med ett sparsmakat språk som kompletteras väl av Bergtings fängslande och suggestiva illustrationer får vi som läsare följa med Kim inte bara till Teg, men också på en inre resa i det förflutna. Sida efter sida hör vi Kims minnen tala som röjer upp gammalt till ytan igen, samtidigt som kråkorna börjar visa sig. Läsningen ger upphov till många tankar och känslor hos mig som läsare, samtidigt som berättelsen bjuder in till en egen tolkning, där inget är rätt eller fel.
Kim har fått ärva sina farföräldrars förfallna hus i Teg, en liten, obetydlig ort i Värmland där ingen längre bor. Men det finns en busshållplats där bussen går två gånger om dagen.
Advokaten som meddelade att Kim hade ärvt huset berättade att elen funkade, att det fanns några konserver kvar i huset och att farmor hade rensat ut allt annat som riskerade att bli gammalt innan hon åkte in till sjukhuset för att dö... men advokaten berättade inte om alla post-it-lapparna som farmor och farfar satt upp överallt i huset, lapparna som Kim inte vågar läsa... Advokaten berättade inte heller om allt klotter, avbilderna av dem - odjuren, som ser ut som kråkor i svarta rockar. Dog de med farmor eller finns de kvar?
Kim åker till huset och under vistelsen tänker Kim tillbaka på sin barndom, alla smärtsamma minnen och hatet som verkar bo kvar i väggarna... och försöker försonas med sin egen historia.

Interaktionen mellan Anders Fagers fragmentariska text, Peter Bergtings fantastiska illustrationer och alla post-it-lapparna gör att det finns mycket att läsa mellan raderna i "Kråkorna". Det skapar dessutom en riktigt obehaglig stämning i boken, till och med en skräcklitteratursentusiast som jag tyckte boken var otäck att läsa första gången. Andra gången jag läste den fick jag en fördjupad förståelse för berättelsen som förhöjde läsupplevelsen ännu mer. En riktigt bra bok!
Det här är en grafisk roman som berör. Själva berättelsen är mörk, tragisk och mystisk. Meningarna är korta och för mig tog det ett tag innan jag fick in ett bra läsflyt, men samtidigt skapar de korta meningarna sen stor del av stämningen i boken. De fantastiska illustrationerna är suggestiva. Detta är så oerhört snyggt gjort av Fager och Bergling. Där text och bild integrerar genom alla sidor, och meddelandena från farföräldrarna smyger sig in lite överallt. Det finns så mycket att upptäcka på varje uppslag.

En bok om att acceptera sitt ursprung, att hitta sin plats i livet och finna sig själv. För mig är det väldigt ovanligt att en grafisk roman berör så här mycket och stannar kvar hos en. Definitivt värd nomineringen till Augustpriset 2020 för årets svenska barn- och ungdomsbok.
Kim kommer tillbaka till byn där han växte upp. Till huset med alla minnen; minnen av ensamhet och smärtsam uppväxt.

Det här är en grafisk roman som berör. Berättelsen är sorglig, mystisk och bitvis otäck. Bilderna talar sitt fantastiska språk gemensamt mynnar bild och text ut i en historia som stannar i hjärtat. Hur man landar i sitt ursprung och den man är...
Kråkorna är en grafisk roman med otroligt fina illustrationer av Peter Bergting.
Mitt i när jag läser så finns det en nästan helt kolsvart sida.. Det tar mig någon minut att upptäcka att det finns en bild där. Men när jag ser den hoppar jag till lite.. Jag var inte beredd på den läskiga bilden.
Vilket är en av orsakerna till att jag faktiskt gillar denna bok. Illustrationerna är inte bara fina, men även riktigt skrämmande under tiden man läser. Man hoppar mellan texten och illustrationerna.
Bokens kontenta är att hitta sin plats och på sätt och vis sig själv, och Kim som historien handlar om har haft svårt att hitta sin plats i denna värld hittills.
Anders Fager har skrivit en riktigt bra och intressant historia som faktiskt berör. När jag började läsa boken så läste jag högt för min dotter med tanken att bara läsa högt för henne, men när hon somnade så kunde jag inte lägga ifrån mig den.
Jag var bara tvungen att läsa och veta mer om vad som skulle hända, läsa slutet.
Boken släpps idag den 28 augusti 2020 och är en bok för barn 9-12 år, men tycker att den passar lika bra för äldre och yngre läsare.