Mordet på Cristina

Elise Dufva

Mordet på Cristina utspelar sig i och kring ett fiktivt Carolina Rediviva, placerat i den påhittade småstaden Viköping. Denna debutdeckare blev väl mottagen då den utkom 1952 och ger idag en fascinerande inblick i det tidiga efterkrigs-Sverige: idylliskt och inskränkt, men också under stark förändring. Som ett exempel på den akademiska deckartraditionen tillhör den också den svenska kriminalberättelsens historia.

Författaren Elise Dufva hette egentligen Gurli Taube (1890-1980). Hon var bibliotekarie, författare, kulturjournalist och en av de allra första kvinnorna som anställdes vid ett svenskt vetenskapligt bibliotek. Hela sin karriär ägnade hon Carolina Rediviva i Uppsala, där hon bland annat var chef för Kart- och planschavdelningen.

Nyutgåvan av Mordet på Cristina utges av Uppsala universitetsbibliotek som en del i uppmärksammandet av dess långa och mångskiftande historia. År 2021 fyller universitetsbiblioteket 400 år.

Mindre

Mordet på Cristina utspelar sig i och kring ett fiktivt Carolina Rediviva, placerat i den påhittade småstaden Viköping. Denna debutdeckare blev väl mottagen då den utkom 1952... Mer

För ett tag sen fick jag veta att en bibliotekarie vid universitetsbiblioteket Carolina Rediviva gett ut åtminstone en deckare på 1950-talet. Boken gavs ut i nyutgåva 2018 inför bibliotekets 400-årsjubileum 2021. Jag hittade Elise Dufvas, eller Gurli Taube som hon hette egentligen, lilla bok Mordet på Cristina i en nätbokhandel.

Miljön i boken är biblioteket Cristina i Viköping, givetvis en fiktiv version av Carolina Rediviva. Här hittas en kvinna mördad i en hiss och den lite präktiga amanuensen Aina Björkfors ”hjälper till” med utredningen. Ytterligare en person mördas, nattvaktsvikarien Emmanuel Karlsson, gissningsvis för att han har sett nåt han inte borde ha sett. En ganska lång och inte helt enkel historia rullas upp. Det handlar om kärlek och passion, droger och konststölder.

Det är inte utan att det är lätt att dra paralleller till Maria Lang (också pseudonym, ju!), inte minst hennes persongalleri. Båda tecknar personerna väldigt ingående och levande, med förkärlek för såväl skavanker och inte minst klädstilar, ska noteras. Det är förstås extra roligt att få följa med in i bibliotekshuset och -världen. Men läsaren får även följa med utomlands – och till självaste Uppsala, minsann.

Jag fick några timmars underhållande läsning och en rejäl dos 1950-tal. Nu ska jag försöka få tag i fler böcker av Elise Dufva, jag har minsann snokat reda på att hon skrev fler deckare, typ Döden öppnar dörren… Gurli Taube skrev också andra böcker under sitt riktiga namn, ska tilläggas.

Mitt omdöme blir högt.