Det dolda arvet

Bok av Eva Kiani

I Vorna har alla tecken på magi och tidigare revolter effektivt gömts undan och glömts. För de föräldralösa syskonen Quara och Quinn är berättelserna om magi inspirerande skrönor. För deras bror Quarx är berättelserna om magi orsaken till att deras föräldrar inte längre lever med dem. När Quinn hittar en av den gamla tidens amuletter är det första steget på syskonens resa för att utforska inte bara den värld de lever i utan även sina inre drivkrafter och svagheter.

I det Spruckna berget är Sefides, en magisk vilour, fängslad bakom sju lås av sina sju syskon. Inte långt därifrån befinner sig Imran Silvertörne, bannlyst från Vorna och blockerad från att använda sina magiska krafter. Lockad av löften om makt och hämnd börjar Imran arbeta för att samla amuletterna för att befria Sefides.

Det dolda arvet är den första delen i en nyskapande fantasytrilogi.

Eva Kiani, född 1981, växte upp utanför Varberg men bor numera i Uppsala med sin familj. Författardrömmen uppstod redan i grundskolan. Vid ett besök på skolbiblioteket lovade hon sig själv att hennes namn en dag skulle finnas på en bokrygg. Det dolda arvet är hennes debutroman.

Mindre

I Vorna har alla tecken på magi och tidigare revolter effektivt gömts undan och glömts. För de föräldralösa syskonen Quara och Quinn är berättelserna om magi inspirerande... Mer

2 utgåvor
Välj utgåva
Det dolda arvetSvenska - Pocket
ISBN: 9789176972298
Det dolda arvetSvenska - Okänt
ISBN: 9789176972625
Betyg saknas
Denna fantasy bok föll inte mig i smaken men iden är bra.
Boken vänder sig nog för ung vuxen.

Många namn och folkslag vilket gör att set blir lite rörigt men boken handlar om ett syskonpar som ska tillsammans med några följeslagare ut och leta rätt på
Några medaljer för att bekämpa mot onda varelser som har kommit för att utrota de goda.
Jag ska vara ärlig och säga att i början ville jag ge upp otroligt många gånger. Kände att början var väldigt seg, eller så klickade den inte med mig. Om det inte vore för att jag fick den här boken skulle jag nog ha gett upp men nu läste jag vidare och tack och lov att jag gjorde det. För efter ungefär hälften av boken var jag helt fast.

Boken är uppdelad i flera olika kapitel med olika karaktärer som huvudperson. En del kapitel tyckte jag kunde vara lite tråkiga men tror dock jag kände så då jag längtade tillbaka till min favoritkaraktär. När man har en så stor favorit så som jag hade, så tycker man helt enkelt att de andra kapitlerna är onödiga för på konstigt sätt så bryr man sig inte (så jag kände när jag läste A Game of Thrones i alla fall)

Namnen är dock lite svåra och flöt inte bra i texten vilket gjorde att det tog längre tid än vanligt att läsa den. Jag kunde inte ens uttala namnen i mitt huvud vilket var orsaken till att jag hängde upp mig i texten. Syskonen Q kunde vara lite jobbiga i stunder och det kändes som de ibland saknade personligheter helt. (men nu är det nog jag som tyckte så bara för jag ville läsa om min favorit karaktär istället). Det var snarare sidkaraktärerna som var de bästa karaktärerna och det var dom som i alla fall jag hejade på.

På tal om namn, det var så sjukt många namn och karaktärer man var tvungen att hålla koll på, det var flera gånger jag läste ett stycke att jag var tvungen att stanna och bläddra tillbaka för att komma ihåg vem denna person nu var och varför hen var speciell. Jag vet inte om det var värmen som gjorde mig dum men jag blandade ihop eller glömde bort vem som var vem hela tiden. Gjorde det inte lättare när familjemedlemmar börjar på samma bokstav. Jag antar att jag börjar bli gammal.

Även fast det låter som jag verkligen sågar denna bok så är den är en helt okej debut från Eva Kiani, hon har verkligen försökt men för mig gick det inte hem hela vägen. Ska bli intressant att se henne utvecklas i framtiden och jag kommer helt klart att läsa fortsättningen.