Ärret

Bok av Petrus Dahlin
Det handlar om Zandra, hennes mamma och storebror, som just har flyttat. Något hemskt hände i hennes förra skola, något hon var inblandad i, och familjen blev tvungen att lämna stan. Zandra går ständigt omkring med en känsla av tomhet, det är något hon saknar. Hon jagar likes och kommentarer på sociala medier, hon försöker köpa lycka och hon vill mest av allt vara speciell, en person som andra ser upp till, beundrar och blir imponerade av. När hon ska åka utomlands på höstlovet med familjen ser hon sin chans att förändra sig för alltid. Men det förflutna hinner alltid ikapp oss ... Ärret är en fristående skräckberättelse i samma stil som Hjärtlös, Vattenskräck, Spöknät och Kurragömma.
Zandra har precis flyttat från Avesta till Säter, här ska familjen få en omstart som de så tydligt behöver. I den nya skolan får Zandra snabbt nya vänner och när höstlovet närmar sig överraskar mamma med en resa till Kanarieöarna.
Men hela tiden söker Zandra efter att finna något som kan fylla hålet i henne, som kan ge henne den bekräftelse hon tråkar efter.
Så när hon hittar en klinik på Kanarieöarna som erbjuder unika ingrepp som gör en speciell. Då kan Zandra inte låta bli att ta kontakt.

Jag gillade verkligen de två första tredjedelarna av boken då stämningen i berättelsens byggs successivt upp.
Först verkar Zandra vara en hyfsat vanlig tjej som längtar eget uppmärksamhet och likes. Men snart blir vi varse om att det ligger något mer under som gror, en hemlighet vi inte riktigt förstår vad det är.
Samtidigt som berättelsens kärna alltid fokuserar på Zandras självkänsla och sätt att söka bekräftelse.
Men när jag sedan kommer till bokens sluttamp blir jag lite besviken på upplösningen som faller lite platt.

Jag har valt att läsa denna boken själv under lediga dagar och jag har verkligen varit imponerad över hur lättläst den är. Boken är på nästan 280 sidor men blir aldrig seg att läsa. Sidorna bara flyger iväg under läsningen. Känns som lättillgänglig läsning som fångar en.

Bra och välskriven bok där Dahlin bygger upp stämningen väldigt proffsigt. Men jag blev tyvärr lite besviken på upplösningen.
Dock är ett tips att läsa om bokens två första sidor efter du läst ut boken.
Det avslutade för mig på ett eftertänksamt sätt som gav mig en förhöjd läsupplevelse.