Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster

Bok av Moa de Bruin
Möt Vera Linnea Svanson: teaterapa, chokladmilkshake-älskare och dagboksskrivare. Vera går i femman och ÄNTLIGEN ska hon få vara med och spela Det lilla monsterbarnet, den klassiska pjäs som skolans teatergrupp framför på halloween. Tänk om hon till och med skulle få en huvudroll, det vore drömmen!!! Samtidigt når galenskapen nya nivåer hemma hos familjen Svanson. Pappa försöker bli av med sitt tacoberoende, storebror Svante försöker bli känd på youtube och lillasyster Olivia försöker vara jobbigast i världen. Moster Bibban vill inget hellre än att komma in på polishögskolan och tränar genom att lösa alla mysterier som finns (och ett och annat som inte finns). Och mamma, hon bestämmer sig hux flux för att tävla i halloweenmys med den nya grannen Jennifer Tror Hon Är Coolson. Allt som kan gå fel gör såklart det, och allra helst när Hugo, den snygga killen i sexan, är i närheten. Men hur är det egentligen med Hugo? Gillar han Vera? Det verkar faktiskt så. Jobbigt bara att Veras bästa kompis Lise plötsligt berättar att hon är JÄTTEKÄR i Hugo. Hur gör man då? Moa de Bruin skriver rappt och kul om en helknäpp familj, som, trots alla tokigheter, kanske inte är så olik din egen. Och bland all humor och alla galna vändningar finns ett stråk av allvar. Hur gör man för att inte svika sin bästis? Och om man redan har råkat göra det, fast det absolut inte var meningen, hur ska man bära sig åt för att bli vänner igen?
Vera Svanssons familj är excentrisk och rolig att stifta bekantskap med. De är helknäppa, som baksidan utlovar och jag kan inte annat än att hålla med. Det är en rolig och lättläst bok från 9-12 år, men jag hade stor behållning av min läsning så den funkar på boktokiga vuxna också! Jag skrattar rätt ut några gånger och sitter och fnissar mycket under läsningen. Moster Bibban har jag förstått är en karaktär som uppskattas av många och jag stämmer in i hyllningskören. Hon är helfestlig! Men de helfestliga elementen går att hitta hos resten av karaktärerna också, så blir inte Bibban din favorit så blir kanske någon annan det, till exempel den taco-tokige pappa Bosse?

Teman i boken är vänskap men också pirrig förälskelse så där som det kunde vara när man var 11 år gammal. Men vad gör man om killen man gillar visar sig vara rätt taskig? Ja, det får du veta om du läser! Boken påminde mig om Berts dagbok som jag läste som barn, förutom att denna färgglada bok varken cementerar en utdaterad syn på män och pojkar i synnerhet, eller saknar genusperspektiv som tyvärr får Bert-böckerna att kännas verkligt omoderna. Vera Svansson är en värdig ersättare för Bert Ljung, inte ett ”balla-balla” i sikte någonstans, och kanske just därför genuint rolig och lätt att tycka om. Över och ut, en lovande debut!
I denna bok får vi hänga med Vera Svanson och hennes knasiga familj.
Genom hennes dagbok lär vi känna hennes tacoberoende pappa, mamma som börjar tävla med grannen om bästa halloweenpynt, lillasyster Olivia och storebror Sixten som gör allt för att få likes på sin youtube-kanal.

Känslorna börjar snart svalla hos Vera när skolans nya snygga kille Hugo har flyttat in i huset bredvid och han verkar gilla Vera också!! Men sen kommer det fram att killen som bästa kompisen Lise är kär i är - just precis - Hugo!
Samtidigt så försvinner ”Det lilla monsterbarnet” - den viktigaste delen i att kunna genomföra skolans Halloweenpjäs där Vera och Hugo har huvudrollerna. Vem är den skyldiga?

Jag har högläst boken för tioåriga sonen som har skiftande åsikter om boken. Han har gapskrattat rakt ut och tyckt att boken varit rolig vid många tillfällen. Men bokens relationella tema har inte fångat honom.

Jag som förälder irriterade mig över allt fokus det var på Hugo-förälskelse och den överdrivna framtoningen kring detta. Men när vi närmar oss bokens slut förstår jag hur författaren har tänkt och tycker hon avrundar berättelsen på ett väldigt bra sätt. Mer avslöjar jag inte :-) Men håll ut och läs ut boken även om du irriterar dig halvvägs.

Rent språkligt så var det en hel del meningar och stycken som jag tyckte var konstigt skrivna vilket blir än mer påtagligt när man just högläser. Förmodligen hade boken mått bra av en extra korrekturgenomgång enligt oss. Majoriteten av boken är ändå välskriven och behaglig att högläsa.

En rolig bok som har både svagheter och styrkor. En bok om att stå upp för de man älskar, om styrkan i vänskap och att tycka om någon så mycket att man får fjärilar i magen.