Mitt barn

Mit barn
Bok av Cecilie Lind
om någon frågar mig vem jag är måste jag svara   jag är en som droppar   mjölk, tårar, blod, kiss   Mitt barn är en långdikt om vanvett och vardag, sötma och ilska. En vacker och grym dikt om moderskapets mörker: om trött hetens monstruösitet, den läckande kroppen och det stilla våldet. Om skör amning och hungerns demoner. Om att i moderskapet bli ett eko av sin egen mor. Men det är också en berättelse om solen och klarheten och hoppet. Och om att kunna ligga i gräset och upptäcka hur blå himlen egentligen är.
Tunn bok, lång dikt. Cecilie Lind skriver om mammablivandet, från födelsen till barnet slutar amma. Skriver hon om mig? undrar jag i början, men sedan kommer bulimin och nej, det gör hon inte. Men ändå, det är naket, nära, rått och allmängiltigt. Jag får känslan av att dikten kommit till som en dagbok, att hon fyllt på allteftersom. Kanske skrivit när det är svårt.

Det är så bra det här. Måsteläsning för alla som går igenom eller precis gått igenom det. Även om det yttre skiljer sig är det något i själva uttrycket, nakenheten, som är så lätt känna igen sig i.