Närmanden
Bok av John Nilsson
Bernard vill vara en romantiker och när han träffar Sophia - den andra kvinnan han har kysst på fem år - är det kärlek vid första ögonkastet. Han överöser henne med presenter och hon säger att hon aldrig tidigare varit lika kär. Men när Sophia vägrar bryta kontakten med en av sina manliga vänner förstår Bernard att han måste ändra taktik.
I Närmanden gestaltas en ung mans oförmåga att skilja på passion och maktutövande, under en högsommar på den vackra ön Doggerland.
Till en början reagerade jag på att den hade mycket som jag brukar störa på i böcker, som det "men-jag-då?"-snubbiga perspektivet eller den höga närvaron av sociala medier. Men det var också förutsättningarna för Bernards våldsamma paranoia. Från att jag satt och var småirriterad utvecklades den snart till att bli en riktigt bra bok, som jag känner för att riva sönder - jösses, det är få huvudkaraktärer jag avskyr så mycket som jag avskyr Bernard.
Den har ett språk som jag tycker väldigt mycket om i kortromaner, enkelt men hetsigt.
Den har ett språk som jag tycker väldigt mycket om i kortromaner, enkelt men hetsigt.