Kim & Hilma

Världsbäst

Bok av Leo Brodin
Alla verkar vara världsbäst på något. Farmor är bäst på att blåsa spottbubblor och Mariam är bäst på att kunna många språk. Kim och Hilma vill också vara världsbäst på något. Men det är de inte. Eller är de kanske det?
Treåringarna tycker: Direkt när den här boken kom ville treåringarna läsa den, eftersom de gillade Dåligt humör väldigt mycket. Och de gillar även den här. De pratar om vad de är bra på, om de också är bra på de saker som de i boken är och tycker att det är spännande att se hur Kim klarar att lyfta Hilma eller bygga torn.

Femåringen tycker: Eftersom femåringen är bäst på allt, enligt han själv, tyckte han att det var fantastiskt roligt att jämföra sig med alla. Och såklart var han också bättre på allt än alla andra (även bättre på att springa än geparden). Ville genast läsa den igen, och vara bäst på allt igen.

Mamman tycker: Jag är så kär i Kim och Hilma. De är de sötaste vännerna jag tror att jag har läst om någonsin. Joanna Schmidts illustrationer passar perfekt till historien och ger allt liv. Det är rimliga saker att vara bäst på, som de pratar om, ur barns perspektiv och jag tycker om att det både finns olika hudfärger representerade tillsammans med att både män och kvinnor får vara bra på olika saker. Att det är mamman som är asbra på att fånga tjuvar för att hon är polis, att pappa är bra på att hjälpa till, att springgrannen är kvinna och att det är farfar som läser, till exempel. Små saker som bryter ”normen” på vem det är som ska vara bra på saker, som visar barn att alla kan vara bra på mycket. Och att det också är mycket fokus på barnen. Och på att vara snäll, det gillar jag.
Rekommenderas för den som letar efter barnböcker