Sällskapet för ofrivilliga drömmare

A sociedade dos sonhadores involuntários
Bok av José Eduardo Agualusa
»Vilken ljuvlig roman! ... Magisk realism när den är som allra, allra bäst.« Yukiko Duke, Vi Läser Möt Sällskapet för ofrivilliga drömmare: Daniel Bechimol, regimkritisk journalist från Angola, som under en simtur hittar en kamera vars fotografier tycks innehålla bilder av någons drömmar. Den moçambikiska konstnären Moira, bildernas fotograf, som tillsammans med en brasiliansk neurolog försöker hitta ett sätt att dokumentera folks drömmar. Hotellägaren Hossi, en gammal gerillasoldat med ett mörkt och våldsamt förflutet, som dyker upp i andras drömmar iklädd lila kavaj. Och sist men inte minst Karinguiri, Daniels dotter, som tillhör en ny generation drömmare: Angolas unga, som kämpar för en framtid som inte bara är en upprepning av den gamla ordningen. Den prisbelönte angolanske författaren José Eduardo Agualusas nya roman är en satirisk och tankeväckande vision. Genom att ifrågasätta vad som egentligen är verkligt slår den ett slag för drömmens förmåga att väcka oss till medvetenhet och handling. JOSÉ EDUARDO AGUALUSA, född 1960 i Angola, är en av den portugisiskspråkiga litteraturens klarast lysande stjärnor. Han är översatt till fler än trettio språk och har tilldelats ett flertal priser, däribland José Saramago-priset och International Dublin Literary Award. I sina romaner bearbetar han ofta historiska händelser, som i skildringen av de unga aktivisterna i den här romanen, vars verkliga förlaga är de så kallade Angola 15+2 som 2016 drog världens ögon till sig efter att de fängslats för att ha studerat revolutionära skrifter. »Utan tvekan en av de viktigaste portugisiskspråkiga författarna i sin generation.« António Lobo Antunes »Agualusa är en översättare av drömmar.« Mia Couto    
"Under kriget såg jag sådant som inte hade någon förklaring. Ljus som gick igenom väggen. Regn av spindlar och döda fåglar. Jag minns än i dag en sjö som det hoppade feta paddor ur, gula som citroner. Den som åt en sådan padda började prata ett okänt språk."

José Eduardo Agualusa har skrivit en roman som till allra största del handlar om drömmar. Kan vara svårt att genomföra utan att förlora läsarens intresse, men han lyckas med råge. Daniel är journalist och drömmer om människor. Somliga har han träffat i verkligheten, andra inte men vad de har gemensamt är att de gladeligen låter sig intervjuas under drömmens gång. Hotellägaren Hossi upplever motsatsen. Han drömmer ingenting själv, men folk i hans närhet har en tendens att drömma om honom, i lila kavaj. Konstnären Moira iscensätter det hon drömmer och tar bilder av resultatet.

Helheten är poetisk och politisk och lustfull. För "Sällskapet för ofrivilliga drömmare" är en glad bok. Trots att den innehåller mord, tortyr, hungerstrejk och diktatorer läser jag den med ett leende på läpparna nästan hela tiden. Det finns en språklig glädje bakom det hela som skiner igenom även under bokens mest allvarliga stycken vilket gör boken till en bladvändare.

De politiska delarna av boken, Daniels dotter Karinguiris protest mot den angolesiske diktatorn, är baserade på en riktig rebellrörelse: Angola 15+2. Deltagarna blev i verkligheten gripna för att läsa "subversiv litteratur". Närmare sagt boken "From Dictatorship to Democracy", en guide som sägs ha inspirerat bl.a. arabiska våren. Som med många bra böcker är det ett nöje att lära sig om saker man inte visste något om vid sidan av berättelsen.