Lovsång till hästen

Bok av Helene Virro och Eva Widenby
"Det var en sen kväll i augusti och stearinljusen kastade långa skuggor vid köksbordet. Dagen hade varit lång och solig och det fina spanska stoet Distraida hade fått somna in. Hennes grav låg bakom stallet, precis i skogsbrynet. Den var klädd med hö eftersom Distraida hade svultit under en lång period i Spanien. Över sig fick hon höstflox i eldiga färger som gnistrade i purpur och blåviolett mot hennes vita päls." Samma kväll insåg Eva Widenby och Helene Virro att det var dags att skriva historien om hästarna de levt med och som de följt ända in i döden. Berättelsen handlar om livsmod, frihetslängtan, andlighet, helande och stunder av närhet - med ömsesidig respekt mellan häst och människa. Det är även en historia om deras vardag där ledarhästen Viking till exempel visade hur han kunde skilja på mat- och kaffeporslin och där utbrytardrottningarna Sonya och Littla Hind bestämde sina egna ingångstider. Hästarna tog med de två kvinnorna på en magisk resa, på ett sätt som de knappt trodde var möjligt. På sitt eget unika sätt har de alla delat med sig av sina världar och sina personligheter, vilka nu läsaren får ta del av i Lovsång till hästen - berättelser om döden och livet. Eva Widenby och Helene Virro har bott tillsammans på egna hästgårdar där de drivit kurs-, turist- och behandlingsverksamhet. Under 20 års tid har de haft hästar av olika raser och ursprung, och många är de hästar som fått en fristad hos dem.
Lovsång till hästen känns verkligen som en hyllning till just hästarna. Vi får ta del av författarnas resor med sina hästar som inte sällan slutat med att hästarna fått vandra vidare till grönare ängar. Jag var lite rädd för att boken skulle vara så sorglig att den skulle vara svår att läsa men den är så fint skriven så det gick bättre än väntat. Med stor respekt och tacksamhet beskriver författarna resan med de olika hästarna och det känns som vi får glutta in på deras innersta tankar. Alla hästarna är olika personligheter med härliga egenskaper som författarna skildrar med värme och humor. Varje enskild häst tillägnas ett eget kapitel i boken och vid sidan av texten får vi även ta del av författarnas privata bilder på hästarna.
Jag har själv tvingats ta bort ett antal hästar på grund av olika sjukdomar och skador och det är omöjligt att läsa boken utan att tänka på de hästarna. Förut var det mest med sorg men nu känns det som jag även kan se allt fint jag fick ta del av tack vare dem. Det känns som en ynnest att ha fått chansen att lära känna alla hästar i boken via denna fina hyllning som författarna gör i Lovsång till hästen. Det är kanske ingen bok som passar gemene man men däremot alla som har ett särskilt gott öga för hästar!