Ljusnan du mörka

Bok av Lars Landgren
Två personer färdas på Ljusnan, den älv som löper genom Hälsingland. Och medan deras eka sakta rör sig genom landskapet berättar den äldre för den yngre. Ljusnan du mörka följer Ljusnans egensinniga, svällande vattenströmmar, och älven blir till den åder som berättelserna stiger ur, eller använder som fond. Här formas en historia som är mörk och skrämmande, med rötterna i folktro och sagor, i skräcken för tillvarons skumma hörn, men som också knyter an till vardagen och vår moderna verklighet.
Jag har nu läst ut Ljusnan du mörka och jag måste erkänna att jag från start hade missuppfattat bokens upplägg. Det är ett antal korta historier som alla på ett eller annat sätt har koppling till Ljusnan och Hälsningland.

Vissa av berättelserna kände jag igen från creepypodden och jag uppskattade verkligen att få läsa dem istället för att enbart lyssnat på dem. Medans vissa var nya för mig. Men det som alla hade gemensamt var känslan av att få lyssna till den äldre generationen och deras upplevelser. Både obehagliga men också vackra. Sorgsna och glädjefyllda. Helt enkelt livet.

Det tog mig ett lite tag att komma in i boken men när jag väl gjort det uppskattade jag den väldigt mycket. Kommer nog att använda några av novellerna i min undervisning.

Om du gillar creepypodden så kommer du definitivt att gilla denna bok!